Månad: maj 2018

Publicerat

Pressrelease: Förbättrat omhändertagande i vården av patienter med fetma (obesitas)

Svensk Förening för Obesitasforskning (SFO) och Svensk Förening för Obesitas och Metabol Kirurgi (SFOK) håller för första gången en gemensam konferens med samverkan runt omhändertagandet av personer med fetma i centrum. Under dagen diskuteras olika sätt att behandla obesitas och förebygga dess komplikationer. Exempel på frågor som kommer att belysas är:

  • Vilka personer med obesitas ska behandlas inom sjukvården?
  • Vilka behandlingsalternativ har vi?
  • Hur ska vi förbättra helhetsomhändertagandet av patienter med obesitas?

– ”Om vi ska vara ärliga så har sjukvården hittills ofta misslyckats med att ge personer som lider av obesitas den uppmärksamhet och omhändertagande som tillståndet förtjänar”, menar Joanna Uddén-Hemmingsson (överläkare i medicin och ordförande i SFO) och Torsten Olbers (överläkare i kirurgi och ordförande i SFOK). – ”Patienter som vill komma i fråga för behandling får ofta själv driva på och navigera mellan olika hinder för att komma till specialistkliniker. Dessutom är kunskapen om orsaker, risker och behandlingsmöjligheter vid obesitas generellt låg i vården”, menar de, vilket medför att sjukvården på sätt och vis diskriminerar en stor och redan stigmatiserad patientgrupp

– ”Patienter får inte sällan tillsägelsen att de behöver gå ner i vikt utan hjälp att närmare analysera om det är ens realistiskt att de ska klara det utan systematisk hjälp där sjukvården i dagsläget främst erbjuder endast obesitasoperationer och inte medicinsk specialistvård av obesitas” påpekar Joanna Uddén-Hemmingsson. – ”Den förenklade bilden från bantningsindustrin och veckotidningarna stämmer inte i verkligheten, och kan bli skuldbeläggande för patienter som inte klarar att bibehålla viktnedgång. För det stora problemet är att bibehålla en viktnedgång på sikt och för det krävs systematisk hjälp med både livsstilsförändringar och möjlighet att även erbjuda läkemedel och operation”. säger Joanna Uddén-Hemmingsson.

Magsäckskirurgi – som Gastrisk bypass eller Sleeve gastrektomi – har etablerats som den effektivaste behandlingen vid svårare grader av obesitas, särskilt när följdsjukdomar som diabetes typ 2, sömnapné eller hjärt-/kärlsjukdom uppstår. –”Vi står idag utan ett landstäckande vårdprogram trots att mellan 5000 och 6000 operationer genomförs årligen!” Detta tycker Torsten Olbers och pekar på den bristande uppmärksamhet som fetma och dess följdsjukdomar ges i vården. Efter genomgången magsäckskirurgi får man också ofta bara ett års basal uppföljning från kirurgkliniken för att sedan bli återemitterade till primärvården som inte alltid har fått den utbildning eller de resurser som krävs. -”Om problem uppstår kan den opererade patienten hamna i limbo där vare sig primärvården eller sjukhusvården tar ansvar”, påpekar Olbers.

-”Konferensens viktigaste budskap är att samverkan mellan medicinsk och kirurgisk specialistvård tillsammans med primärvården är enda möjligheten att på ett seriöst sätt behandla våra patienter med obesitas som är i behov av sjukvård.”, säger Joanna och Torsten fortsätter; – ”Obesitas är en kronisk, oftast livslång sjukdom med stora risker för följdsjukdomar. Genomtänkta och vetenskapligt beprövade vårdkedjor med multidisciplinär samverkan krävs för att skapa funktionella behandlingsstrategier och ge ett helhetsomhändertagande som hjälper personer med obesitas att leva ett normallångt liv med god livskvalitet och hälsa”.

Konferensen hålls på Svenska Läkaresällskapet i Stockholm fredagen den 23 mars. Även patientföreningen HOBS- Hälsa Oberoende av Storlek- kommer att medverka.

För mer information kontakta:

Joanna Uddén-Hemmingsson, joanna.udden@capiostgoran.se, 0736-994504

Torsten Olbers, torsten.olbers@gu.se, 0736-601729

 

Publicerat

Sådan herre, sådan hund!

Att fetmaepidemin med åtföljande hälsokonsekvenser är ett globalt fenomen är numera närmast trivialt att upprepa. Fetman har ökat i alla världsdelar, i alla åldersgrupper, i båda kön, även om utvecklingen möjligen tycks ha bromsat in bland välutbildade individer med förmåga att ta ett hälsobudskap till sig. Intressant är dock att fetmaepidemin på senare år även har börjat spilla över till husdjuren. Forskarna har funderat över detta och det finns faktiskt data där man sammanställt viktutvecklingen hos många av de däggdjursarter som används för vetenskapliga försök. Medelvikten under senare år visar sig ha gått upp hos både apor, gnagare, hundar och katter. Att våra husdjur har blivit allt fetare är väl känt, och nu visar forskningen att till och med 19% av ridhästarna har viktproblem. Råttorna på soptippen har blivit fetare vilket sannolikt speglar vår allmänna välfärd, det vill säga i den takt som vi får det allt bättre och bättre och tillgång till mer och mer näringstät mat kommer också spillet härav att hamna på soptippen där råttorna trivs ännu bättre.

Larmrapporter talar för att var tredje hemmakatt har viktproblem och på TV har man beskrivit hundar och katter, som husse och matte i all välvilja tycks göda ihjäl. Fem kilos övervikt på en vuxen labrador anses motsvara ungefär 35 kg övervikt hos en fullvuxen människa, och det är lätt att inse att detta innebär en betydande hälsorisk för människan som för husdjuret.

I den bästa av alla världar borde väl saken vara enkel. Husdjuren ska inte få mera mat än vad de förbrukar. Men ofta hamnar man i en ond spiral, och flera veterinärmedicinska undersökningar visar sanningshalten i det gamla ordspråket ”Sådan herre, sådan hund”. Feta hussar och mattar är klart mera benägna att ha feta husdjur och många av dem har inte en tanke på att banta Karo och Misse utan tycker att husdjuren ska ha det lika bra som de själva. Gamla utfodringsrutiner med avgränsade mål mat, till exempel morgon och kväll, tycks vara en avslutad period och många tycker att när människorna får sig någonting gott till livs är det bara rättvist att husdjuren får ta del av samma godis. I allmänhet väljer husse och matte också energitäta snacks. Hundar har ofta dålig aptitreglering och äter så länge det finns någonting kvar i matskålen. Katterna däremot har mera kontroll över sin aptitreglering och kan lämna matskålen även om det finns kalorier kvar. Men även katternas motstånd mot övernäringen kan brytas ner och nätet är fullt av bilder på groteskt överviktiga husdjur. Det innebär naturligtvis att de inte är särskilt motiverade att röra på sig. Precis som feta vuxna får ledbesvär får också hundar och katter bekymmer med viktbärande leder och därmed försvinner ett av incitamenten för djuren att bege sig ut på energikrävande promenader.

Det bisarra är att det finns en bot för detta. Man kan låta fettsuga både hunden och katten för något tiotusental kronor, och veterinärerna med plastikkirurgisk inriktning har en ny lukrativ bransch att se fram emot. Och lyteskomiken frodas, till exempel i form av den feta katten Garfield, som på svenska heter Gustaf. Gustaf har egentligen bara tre mål här i livet: frukost, lunch och middag, han är elak, lat och självupptagen och skaparen av denna långkörande serie, Jim Davis, har verkligen lyckats ge sin feta katt, som helt saknar sjukdomsinsikt, obehagliga mänskliga drag.