Kategori: Rössners kåserier

• Obesitas medför en uppsjö komplikationer omfattande flertalet organsystem inkluderande psyket. Att sexuell förmåga hos män med obesitas är nedsatt är känt, men samtidigt noteras att spermiekvalitén hos män med obesitas är sämre.

I en dansk studie, där män randomiserat och placebokontrollerat behandlades med VLCD, kost, motion och liraglutid i kombinationer gick medelvikten initialt ner 16 kg, vilken bibehölls under ett års uppföljning. Ett flertal spermiekvaliteter såsom koncentration och antal förbättrades med 50%. Det finns uppenbarligen flera skäl till att obesitasbehandling lönar sig.

• Att kostanamneser är notoriskt otillförlitliga är välkänt. En skotsk forskargrupp jämförde kostdagböcker med objektiva mått på födointag och fann att alla ger felaktig information- för dem med obesitas såväl som normalviktiga. Att siffrorna verkar högre för dem med obesitas beror på att deras dagliga energiintag, kopplat till kroppsstorleken, balanserar på en högre nivå, men procentuellt är feluppskattning lika stor hos alla. Den uppges av felskattningen var så hög som att motsvara en cheeseburgare på 900 kcal. Eller 300 körsbärstomater, som författarna hjälpsamt tillfogar, väl medvetna om osannolikheten för denna överkonsumtion.

• Flera studier har undersökt huruvida personer med obesitas behandlas sämre i vården med t ex förlängda väntetider, förlängd tid till ambulanshämtning, sämre allmänt omhändertagande etc. I denna undersökning kunde man konstatera att eftervårdstiden på uppvaket efter kirurgi inte var längre för dem med obesitas, jämfört med andra.

• Ryggsmärtor vid övervikt är vanligt (liksom vid normalvikt!). En genomgång av 11 studier visade på anmärkningsvärt låg vetenskaplig kvalitet samt få belägg för att viktnedgång med livsstilspåverkan ger mycket bättre effekt på smärtorna än naturalförloppet i en väntelista.

• Att obesitas är kopplat till en uppsjö metabola, mekaniska, sociala och psykologiska negativa konsekvenser är synnerligen väletablerat, liksom att obesitas är kopplat till socialgrupp, utbildning, invandrarskap och glesbygd. Amerikanska forskare har nu studerat sambandet mellan obesitas i medelåldern och finansiella konsekvenser och finner att sannolikheten för konkurs, dåliga affärer, skuldsättning, börsmisslyckanden är betydligt vanligare bland personer med obesitas än bland normalviktiga amerikaner. Men man letar i artikeln efter en plausibel förklaringsmekanism. Hönan-och-ägget- diskussionen hade varit värd att föra. Tröstätning p gr av skuldsättning? Övervikt med nedsatt hälsa = sämre omdöme? Frågorna kvarstår.

• Skatt på läskedrycker förekommer nu i ett flertal länder. Tanken är förstås att dyrare läsk=mindre inköp=bättre hälsa.  Numera har ett flertal studier  gjorts världen över och det verkar faktiskt vara så, att skatt på läsk minskar konsumtionen. Några risker med en sådan skatt tycks inte finnas, men vissa studier antyder att lågutbildade individer med dåligt hälsomedvetande inte kan avstå från sin läsk och därmed får mindre pengar över till bra mat. Om sedan sockerskatt ger påvisbar sänkning av BMI är inte lika givet, även om vissa studier antyder detta. Forskarna jämför med tobaksskatten, som varit effektiv utan att medföra nackdelar.

Fettskatt, som prövats i t ex Danmark har visat sig vara mycket svårare att hantera, och har inte fått något genomslag.

Med jämna mellanrum publiceras artiklar som menar att riskerna med socker är överdrivna och WHOs mål på högst 10 energi% inte är vetenskapligt välgrundade. Man manar att försök är för kortvariga, djurförsök ej representativa, fast versus flytande socker ej kartlagt m m. Lusläser man de sista raderna är det inte sällan i liten stil som sockerindustrin visar sig ha sponsrat arbetet. Debatten lär fortsätta.

• Puman är ett av världens sju stora kattdjur och det enda på den amerikanska kontinenten. Ambitiösa forskare har nu kartlagt hur dessa katter överlever i en förändrad värld. De visar sig vara synnerligen flexibla i sitt kostval, och man har funnit att de äter minst 232 olika sorters bytesdjur, varav några dessvärre är utrotningshotade. Ju längre från ekvatorn som puman lever, desto större byten fångar den. Ju mera små bytesdjur de fångar, desto mindre är risken att de ger sig på husdjur. Det är underbart att det finns utrymme för denna form av forskning som på sikt söker utreda spelreglerna för ekosystemen och möjligheten att låta människor och rovdjur kunna samverka. Har någon gjort motsvarande kartläggning av våra svenska vargar?

• Tanken att kräva att man på krogens matsedlar även angav energiinnehållet blev en hit i USA och senare även i UK. Nu visar det sig att effekterna över tid är obefintliga och prevalensen av obesitas bara ökar. Riskgruppen av lägre socioekonomiska grupper tar inte till sig budskapen, om de nu ens har råd att gå ut. Billigare bra mat skulle vara ett effektivare redskap, menar forskarna.

• Vad händer med vikten, när man kommer in på ”hemmet” på gamla dar? När hälsotillståndet för cirka 60.000 överviktiga åldringar undersöktes fann man att en fjärdedel gått ner betydligt i vikt efter ett år. Det skulle ju kunna ses som ett gott tecken på fungerande obesitasvård, men visade sig i stället vara kopplat till mer funktionsnedsättning, hjärtkärlsjukdomar, njursvikt, inkontinens och cancer. Uppenbarligen var viktnedgången ej resultatet av en önskvärd och planerad viktförändring utan speglade illavarslande degenerativa effekter på ålderns höst.

• Forskare i Australien har samkört regional brottslighet med BMI-nivå och konstaterar att i områden med hög brottslighet, framför allt våld, är BMI högre. Som skydd mot oönskad livsstil beskrivs socialt nätverk och fysisk aktivitet. Lever man med en brottslig karriär torde detta innebära en mindre hälsosam livsstil. Författarna går så långt som att mena att brottsförebyggande åtgärder minskar prevalensen av övervikt. Det vore ju en dröm om bovar som får jobb och sociala sammanhang i sina störiga liv dessutom kan bidra till bättre hälsa i närområdet.
• BMI har tjänat forskarna väl för att på ett enkelt, billigt sätt ge en uppfattning om kroppsvikt. Från flera håll vill man nu söka andra vägar att uppskatta hälsoriskerna med övervikt. Att överviktrisk följer en glidande skala är ju väl känt, och de gamla rigida cutoff-gränserna har kanske delvis spelat ut sin roll. Fettdistribution mäts ju ej av BMI men är kopplat till risknivån. Body scanners kan nu blixtsnabbt ge antropometriska data och digitala foton kan mäta kroppssammansättning via en smartphone.
• Emotionella utspel dyker ofta upp i Iitteraturen : “Obesity science has always been a (racist) form of pseudoscience that relies on statistical correlations based on a limited portion of humanity” hävdar en upprörd författare, som menar att BMI-konceptet är baserat på vita individer och helt irrelevant i ett globalt perspektiv.
• Sambandet mellan tarmflora och fetma har sysselsatt forskare i decennier. Några enkla samband och några med kliniska konsekvenser har dessvärre ej kommit fram. Tanken att tidig behandling med antibiotika av barn skulle öka risken för framgen fetma har framförts i olika sammanhang. Minskad förekomst av lactobaciller har beskrivits som en orsak. I en intressant musstudie finner forskare att kombinationen av en högfettkost och antibiotika ökar kroppsvikten genom att utarma intestinalt PPAR-gamma, som reglerar kroppens fettomsättning. Intressant är att agonisten rosiglitazone tycks kunna motverka denna ogynnsamma förändringar av fettmetabolismen.
• Nätet är fullt av retractions, och oftast duckar författarna, svarar ej på mail eller hittar irrelevanta motargument. Intressant är då en artikel i prestigefyllda BMJ, där man påvisade en nedgång i soft drink konsumtionen i UK- till glädje för många. Men i detta fall upptäckte forskarna själva en bugg i systemet, kontaktade omdelbart BMJ, som drog tillbaka både artikeln och en medföljande ledare. Allt med vederbörlig respekt för författarna som förklarade misstaget och gjorde sitt bästa för att rätta till det. Och- ser man på- då blev det inga större förändringar. Men hedervärd var insatsen.
• Många försök har gjorts med rumsinskränkande ballonger i ventrikeln för att skapa fyllnadskänsla med åtföljande minskat födointag. Inget har blivit någon framgång. Nu har en forskargrupp vid Harvard tagit fram en liten kapsel, som vibrerar när den utsätts för saltsyran i ventrikeln. Denna vibration påverkar sträckreceptorerna i slemhinnan med mindre födointag som följd. Kapseln försvinner utan biverkningar efter några dagar. Stort entusiastiskt mediapådrag följde, men det är värt att läsa den bokstavliga slutknorren: Försöken gjordes på grisar. Men fortsättning följer säkert, även om en vibratorkapsel per måltid kanske inte verkar någon ekonomiskt framgångsrik väg. Men farmaka är ju inte heller billiga- än så länge…
• 10.000 ”retractions” rapporteras för 2023. Värst utsatt var nog Wileys förlag, som av kommersiella skäl köpte in det egyptiska förlaget Hindawi och till sin fasa fanns massivt forskningsfusk – “incoherent, meaningless, and/or irrelevant content.” Det har kostat förlaget över 40 miljoner dollar att avveckla denna verksamhet. Men även forskare med hög profil har ertappats med fusk. Presidenten för Stanford university avgick, sedan man påtalat betydande oegentligheter. Och i nutritionsforskningen har ett antal industrianställda spökskrivare avslöjats.
• Fascinationen över udda forskningstemata upphör inte. En grupp kanadensiska fågelentusiaster har studerat hur pilgrimsfalken anpassar uppfödandet av sina ungar, beroende på storleken av kullen och det växande erergibehovet, när ungarna blir alt större. Med kameror och avancerad teknik kan man kartlägga föräldrarnas strategi för att optimera överlevnadsoddsen för avkomman. Med tiden landar föräldrarna födan allt oftare, men för att täcka energibehoven får ungarna dessutom lära sig att äta av en bredare kostrepertoar, när föräldrarna kan jaga flera sorters föda. Det är nog osannolikt att man kan överföra pilgrimsfalkens uppfödningsrutiner till humant ätande, men nog finns det en poäng i att tidigt lära barn att vidga sin kostrepertoar.

• Att veterinärer täljer guld med skalpellen på djursjukhusen är välkänt. Cytostatika och cancerkirurgi, intensivvård och parenteral nutrition är inte bara reserverat för människor numera, utan våra husdjur kan också få ta del av dessa medicinska landvinningar. Nu lanserar det amerikanska företaget Loyal (av alla namn!) med dunder och brak det faktum att FDA godkänt företagets tilltänkta kliniska prövning av ett preparat som förlänger hundens friska liv. Det vore spännande att se om resultaten sedan kan överföras till humanstudier. Sådan herre, sådan hund heter det ju!

• Hur påverkas hunger och födointag, om man får för lite sömn? En forskargrupp jämförde en 8-timmars nattsömn med en som kortats till 6 timmar och de fann då att den måttliga reduktionen ändå ledde till mer hungerkänslor och större intag av föda. T o m blodtryck och pulsfrekvens var högre, när sömntiden var förkortad.  Till listan på viktreglerande åtgärder kan man tydligen utöver kost och motion även räkna god sömnhygien.

• Hoarding disorder (HD) räknas som oförmåga att göra sig av med saker och att hamstra (hoard) in absurdum. HD- individer har oftare viktproblem, dålig hygien och är såväl mer impulsiva som olycksfallsbenägna. HD-individer har så bråttom att de inte använder köksutrustning för riktig matlagning eller sitter ordentligt till bords. Träning i stresshantering kan vara ett sätt att få bättre kontroll över det patologiska hamstrandet och på sikt även på kroppsvikten.

• En 31 år gammal sportbil har charm och vintagekaraktär, men amerikanska obesitaskirurger blir upprörda, när de vid en jämförelse konstaterar att amerikanska guidelines är lika gamla och lika lite uppdaterade som bilen. Begränsningar, beroende på gamla uppfattningar om dåtida metoder, är ej längre relevanta med modern titthålskirurgi och säkrare ingrepp. Det har blivit närmast oetiskt att undanhålla individer med grav obesitas från operation, men bl a försäkringsbolagen har hållit emot för att slippa kostnader. Liksom moderna sportbilar är utrustade med högteknologi är dagens bariatriska kirurgi ytterst effektiv. Nya och mera liberala och inkluderade guidelines efterlystes därför!

• Vad har ishockey med hjärnans utveckling på foster att göra? En kanadensisk forskare gör jämförelsen: Precis som hockeylagledaren väljer ut vilken spelare, som skall ha vilken position på banan gör fostret redan i andra trimestern ett urval när hjärncellerna utvecklas. Den bästa cellen blir kvar och utvecklas, den sämre försvinner genom apoptos. Med Abbas låttext: The winner takes it all!

• Svinaktiga kostvanor kan lära människor något om optimalt ätbeteende. Kunskaperna om svinuppfödning är massiva och dieten anpassas för att maximera muskelutveckling snarare än fettaansamling. Svin föredrar en lätt frukost med stor middag, men ger man dem en ”junk diet” minskar de spontant intaget och motverkar på så sätt sin övervikt. Om djuren får en obalanserad kost vad avser essentiella komponenter kan de dock börja överäta. Foder utgör 70% av kostnaden för svinuppfödning, vilket gör det självklart att optimera kosten för önskat resultat. Svin verkar faktiskt vara smartare än människor när det gäller att planera sitt födointag för att undvika obesitas! Man kan tydligen lära sig mycket i stian!

•Ett otal jämförelser har gjorts mellan olika metoder för viktnedgång. Slutsatsen blir i allmänhet att i det långa loppet är det energiunderskottet som avgör resultatet, oavsett metoden. En ny infallsvinkel är dock att undersöka miljöavtrycket av skilda kostformer. Ketodieten och den paleolitiska kosten visar sig då ha mest negativa effekter, en rent vegan kost den minsta och en allmänt blandad (såsom medelhavskost) ha intermediäreffekter. 1/3 av klotets växthuseffekt kommer från livsmedelsproduktion. Biffkött ger ett tio gånger högre miljöavtryck än fågel. Det är uppenbart att en omläggning av globala kostvanor kan få betydande gynnsamma miljöeffekter.

• Ett pikant misstag har uppmärksammats i en tidskrift. Man hade där diskuterat effekten av olika biosensorer för mätning av sportslig aktivitet. I ett stapeldiagram sätts ju ofta spridningsmåttet över stapeln ut som ett vertikalt streck med tvärt avslut. Men i detta kinesiska arbete upptäcktes att man bara klistrat in ett identiskt T för alla spridningsmått. Författarna har inte hört av sig och artikeln är ”retracted”. Gott så!
• Alfia är en produkt som säljs som ett viktreducerande preparat i USA. Viss effekt har noterats, men när FDA analyserar innehållet i kapslarna visar det sig att effekten kan tillskrivas den ingående men ej angiven ingrediensen sibutramin. Det preparatet (Reduktil i Sverige) drogs in på grund av potentiell kardiovaskulära biverkningar, men tycks alltså ha återuppstått som fågeln Fenix. FDA vanar för användning av preparatet och uppmanar förskrivare och brukare att rapportera biverkningar. De biverkningar, som en gång ledde till att preparatet drogs in var dock relativt måttliga och sågs i vissa subgrupper, varför det inte är givet att användare kommer att kunna koppla eventuella biverkningar till Alfia. Paradoxalt nog var viktnedgången med preparatet hygglig.
• Malabsorption av näringsämnen ger förstås energiförluster och därmed potentiell viktnedgång. Att hämma fettnedbrytningen genom lipashämmare har ju varit principen för det sedan länge registrerade läkemedlet Xenical (tetrahydrolipstatin). Preparatet ger vid compliance viktnedgång dels genom att det begränsar fettintaget p gr av risken för steatorré, dels genom energiförluster genom ej resorberat fett. Motsvarande princip har nu identifierats, märkligt nog i vassla från kamelston, som innehåller peptider, som i in vitro försök kan hämma nedbrytningen av stärkelse med c:a 1/3. Det betyder en teoretisk möjlighet att kunna dämpa den postprandiala glukosuppgången in vivo och därmed ett potentiellt hjälpmedel vid diabetesbehandling. Men vägen från kamelerna till diabetesmottagningen torde vara en ökenvandring.
• Biggest loser presenteras i TV gång på gång och stackars gravt överviktiga individer schavotterar i rutan men uppnår i bästa fall en betydande initial viktnedgång till allmän entusiasm. Att återfall kommer är ingen hemlighet. Vid en efterundersökning av 16 individer (initial vikt 149 kg, BMI 50kg/m2), som under programmet gått ner i snitt 58 kg kunde 14 efterundersökas 6 år senare.
  De hade då i snitt återtagit 41 kg av den förlorade vikten. Den uppmätta ämnesomsättningen var fortfarande proportionell mot vikten. Om en bibehållen viktnedgången av 17 kg är en framgång kan sedan diskuteras.
• Överentusiastiska skribenter vädrar morgonluft, när semaglutide och tirzepatide visar förbluffande goda effekter. Semaglutide är redan tillgängligt och Lilly förväntar sig att tirzepatide kan komma att godkännas under 2023. Men år 2035 beräknas hälften av jordens befolkning vara drabbad av övervikt eller fetma med astronomiska vårdkostnader till följd. Man får ändå realistiskt anta, att några, men ingalunda alla, kommer att kunna få ta del av dessa preparats välsignelsebringande effekter.
• Amurtigrar är det ont om, men det är bra att veta var de finns i Ryssland och Kina. Avtryck av tassar i snön kan ju komma från olika djur, så hur vet man när de kommer från tigrar? Genom att ta tassavtryck från 44 tigrar i fångenskap och analysera dem i dator kunde man skapa algoritmiska system som möjliggjorde att effektivt fastställa om spåren i naturen verkligen kom från Amurtigrar. Sånt kan ju vara bra att veta…
• I Floridas Everglades har det hamnat utsläppta burmesiska pytonormar, som kommit att bli ett stort problem. De utgör en invasiv art och är hopplöst svåra att bli av med. De kan väga över 90 kilo (honorna större än hanarna och bli upp till fem meter långa). Att de tar råttor, tvättbjörnar och harar gör väl mindre, men de kan ge sig på alligatorer, lodjur, rävar och rådjur. Fällor måste vara jättestora, giftutläggning drabbar andra djur, men hundar kan sniffa upp pytonormar och används vid skallgång (ordvits!) längs kanalsystemen. All om pytonormar kan man läsa i en monografi på hela 119 sidor. Det är fascinerande vad forskare kan grotta in sig på!
• Det finns alltså inga gränser för vad veterinärer kan ägna sig åt i vetenskaplig iver. Eftersom det är oklart om hästar kan känna igen föremål på fotografier har man bestämt sig för att undersöka just detta. Om Brunte hittade rätt fick han omgående en läckerbit som belöning. Men bara en häst av 27 prickade in det efterfrågade objektet. Således behövs mera forskning eller metodutveckling…

• Forskare upphör ej att intressera sig för hur enskilda födoämnen kan påverka vikt, viktförändring och andra metabola parametrar. Potatisundersökningar gav inget entydigt svar och visa livsmedel är så udda att de marginella effekter de må ha inte kan extrapoleras utanför hembygdens skafferi. En forskargrupp har nu i en metaanalys jämfört avokadoätare med andra- och finner inga skillnader. Slutsats i vanlig ordning: Mer forskning behövs! Varför inte lägga ner? Det är oklart vem som sponsrade undersökningen, men forskargruppen kommer från Brasilien…

• Socker kommer alltid i skottgluggen i nutritionssammanhang- tomma kalorier som bara tillför onödig energi? En internationell grupp har analyserat betydelsen av sockerintag samt särskilt då i sötade drycker för utvecklingen av typ 2 diabetes (T2 DM) och konkluderar att det är energiöverskottet, snarare än just sockret som är problemet. Man anger t o m att sockerintag är svagt kopplat till mindre T2DM risk! Andra långa kolhydratkedjor pekas ut som alternativa förklaringar. I eftertexten anges att författarna ej erhöll något stöd för sitt arbete, men den som sedan lusläser författarlistan konstaterar snart, att flertalet av dem är kopplade till sockerindustrin i Holland och Tyskland. Så frågan kvarstår: Ska studien tas med en nypa salt- eller socker???

•Frågan om humorn hälsoeffekter har diskuterats i många år. Frågan är om ett gott skratt förlänger livet. En grupp japanska forskare har låtit en grupp äldre landsmän med metabolt syndrom genomgå ett 12 veckors yoga-baserat skrattprogram med en väl matchad kontrollgrupp. Vikt, metabola riskfaktorer, livskvalitet, fysisk aktivitet och hälsoupplevelse, optimism och stresskänslighet mättes med etablerade och validerade formulär. Rakugo är en särskild form av humoristisk story-telling och interventionsgruppen fick träffa en professionell rakugotränare vid flera tillfällen för att öva in skratt-talangen. Man fann att skrattgruppen förbättrades signifikant i flertalet av dessa hälsorelaterade variabler.
Det intressanta är att det var skrattandet i sig som hade de hälsobringande effekterna och det fungerade om man skrattade även om detta inte var en konsekvens av humor i framställningen. Det visade sig dessutom att skrattgruppen lyckades etablera flera sociala kontakter under projektets gång. Skratt aktiverar väl definierade områden i hjärnan och det är även möjligt att den muskulatur, som aktiveras under skrattsessionerna får en förbättrad metabol profil. Forskaren konstaterar slutligen att det är svårt att tänka sig en billigare hälsobefrämjande insats!

• I JAMA publiceras en analys av data från samkörning av diverse register, och konklusionen blir att futtiga 10 minuters extra promenad per år skulle spara 110.000 liv i USA. Det låter ju lite för bra för att vara sant, och i en kommentar sliter Peter Attia studien i stycken. Vissa invändningar är klassiska: samband innebär inte kausalitet och data är genomgående skakiga. Fysisk aktivitet registrerades under 7 dagar vid ett enda tillfälle (vad hände före och efter?), och trots alla försök att kontrollera för s k confounders torde de som rör mer på sig vara mer hälsomedvetna än andra. NHANES-data, som analyserna baserar sig på, gäller ofta bara en enda dag, och det är rimligt att anta att mycket förändras över tid. Man konstruerar ett mått tillsammans med ett annat för att skapa ett tredje. Att det är bra att röra på sig är inte ifrågasatt, men omfattningen av dessa effekter kan uppenbarligen ifrågasättas!

• En ny forskningsfront har öppnats: Det publiceras en rad artiklar om stigma, viktproblem kopplat till sexuell läggning. I en undersökning tillfrågades bisexuella, homosexuella, heterosexuella män och kvinnor om sin inställning till individer inför dating eller anställning. Män, vare sig homo- eller heterosexuella hade klart negativa attityder gentemot individer med övervikt, medan detta för lesbiska eller bisexuella kvinnor inte upplevdes som ett problem. Attityderna var mer utpräglade inför en eventuell dating partner än för den hypotetiska frågan om att anställa någon. Om nu detta kan omsättas praktiskt i rådgivning till just dessa grupper återstår att se.

• Alpinister har diskuterat om man på hög höjd har lättare att gå ner i vikt. Man finner t ex att leptinnivåerna ändras i Alperna. Leptin är kopplat till mängden vit fettväv och betaoxidation och skulle kunna spela en roll vid anpassningen till höghöjdsäventyr.
En gång i tiden var högtryckskammaren en kandidat som skulle bota det mesta av anaeroba infektioner och dålig arteriell perfusion. Nu tittar forskare på det omvända om hög höjd och låga syretryck kan ha gynnsamma andra metabola effekter.

• Av obegriplig anledning har norska forskare bestämt sig för att undersöka sambandet mellan intaget av kokt potatis och kardiovaskulär mortalitet ”för det har inte gjorts förut” och potatis har relativt högt GI-värde. Men ser man på- det fanns inga skillnader. Om något så förelåg det en osignifikant tendens hos norrmän över 65 års ålder, en grupp som sannolikt äter mera potatis än dagens pastasugna ungdomar. Allt detta framkom efter analyser av data från nästan 50.000 vuxna norrmän. De hälsopolitiska konsekvenserna av undersökningen förblir oklara.

• Potatisens roll i vår livsföring är uppenbarligen kontroversiell, vilket föranlett brittiska forskare att studera sambandet mellan potatis och metabol hälsa hos friska unga flickor under tillväxt. Tanken är alltså att potatis med ett relativt högt GI-värde redan tidigt i livet skulle kunna förskjuta metabolismen i en ogynnsam riktning. Som vanligt efterfrågas mer forskning, eftersom vissa resultat anses motstridiga. Men ser man på- potatis hade inga ogynnsamma mätbara effekter på de unga damerna, inte ens de friterade produkterna.

• Att könsbyte har uppenbara effekter på en rad kroppsfunktioner är givet. Redan nu vet man att lesbiska kvinnor väger mer än motsvarande referenspopulation. Nu har amerikanska forskare undersökt vad som händer med kroppsvikten, när man byter kön. Redan före könsbytet var förekomsten av fetma hög- 25-39%. Både byte från man till kvinna och kvinna till man ledde sedan till omedelbar viktuppgång. Det är rimligt att anta att båda kvinnliga och manliga könshormoner leder till viktökning av olika skäl, så efter 1-2 år hade mer än 20% av könsbytarna ökat mer än 5 kg. Till alla övriga råd inför könsbyte lägger man alltså till råd om viktkontroll. Något folkhälsoproblem torde detta dock inte vara.

• Timor är en ö i Indiska oceanen, hör till de små Sundaöarna och har en befolkning på drygt 3 miljoner. Här har forskarna undersökt effekten av TV-tittande på förekomsten av övervikt och fetma hos hela 11 398 kvinnor på landsbygden. Och det visar sig att även om man bara ser på TV en enda gång i veckan på Timor så blir man fetare! I vanlig ordning efterfrågas mer forskning för att kartlägga på vilket sätt TV har dessa ogynnsamma effekter. Vad dessa hälsovådliga TV-program innehåller framgår ej av artikeln.

• Det är ingen ände på upptäckten av faktorer, som kan leda till fetma. Nu visar det sig att i kosmetika som läppstift och mascara finns PFAS, dvs substanser som innehåller flouralkyler. Dessa kan teoretiskt påverka en rad endokrina funktioner och därmed öka risken för fetma och diabetes. Tillverkarna av kosmetika har aldrig avkrävts någon deklaration av dessa komponenter, men en och annan sminkös är möjligen orolig. Huruvida hälsomedvetna kvinnor nu kommer att sminka sig mindre eller skyller sin kroppshydda på läppstiftet förblir ovisst.

• Av elefanter kan vi tydligen lära oss mycket! Elefanterna har ett gott minne, är liksom vi människor synnerligen sociala, får sällan cancer, har tumörskyddande gener och erbjuder en intressant modell för att även förstå människor. Elefanter kan sörja och har ritualer vid trauma i flocken. Inga däggdjur, utom människan, lever lika länge. Även elefanter tycks kunna uppleva post-traumatisk stress disorder som svar på traumatiska upplevelser. Elefanter har ett bättre minne än t o m stora apor och möjligen även människor, och forskare har i detalj studerat hjärnan hos elefanter och funnit att vissa delar är relativt större än hos primater. Därmed är det tänkbart att man genom utforskning av elefanters beteende i fångenskap eller i andra miljö där de kan studeras kan ge mer kunskap om framför allt åldrandets effekter på mentala och somatiska funktioner. Babar kan bli vår nya rollmodell!

• Vissa män och kvinnor tycks kunna få orgasm av fysisk aktivitet, d v s utan partner. Hela 9% i USA rapporterar sådana upplevelser. Dessutom beskriver många att de fått orgasm i sömnen, unga män oftare än kvinnor. Aktivitet, som speciellt kopplas till orgasm uppges vara klättring, yoga och situp-övningar. Undersökningen uppges kunna vara av värde för sexualrådgivning, oklart hur. Men rimligen innebär detta minskad risk för könssjukdomar och oönskade graviditeter. Om det är lika njutbart återstår att se.

• Italienare i norra (Piedmont) och södra Italien (Sicilien) reagerar olika på chokladintag. I norr fick speciellt kvinnor mera ångest och skuldkänslor efter sin chokladbit, vilket inte drabbade sicilianare. I norr föredrar man choklad med hasselnötter, i södern andra sorter. De medvetna italienarna har väl klart för sig hur kvalitetschoklad med hög kakaohalt skall smaka. Författarna ser sin studie som hjälp för chokladindustrin att anpassa sina produkter efter både kön och geografi.

• Nötter rekommenderas ofta som hälsobringande. Fetterna är omättade och flera studier har påvisat att nötätare har mera gynnsamma metabola profiler. Men- nötterna är ju samtidigt synnerligen energitäta. Trösterikt är då att nötätare visar sig anmärkningsvärt nog väga mindre än de som inte äter nötter. Och ingen har väl sett en fet ekorre?

• Två av fetmaepidemiologins giganter är i fejd med varandra. Katherine Flegal är en synnerligen väletablerad forskare, som med två etablerade statistiker publicerade en analys, som visade att måttlig fetma inte skulle vara lika hälsovådlig som man tidigare trott. Naturligtvis älskade media detta- man hade ropat varg i onödan och kunde slappna av. Men omgående kom Walter Willetts minst lika väletablerade grupp med ett saftigt motangrepp och visade hur felaktiga Flegals slutsatser hade varit. Och där står nu läsaren och vet inte vad hen ska tro. Båda debattörer är i alla fall överens om att det är viktigt med otvetydiga forskningsresultat – vilket uppenbarligen kan betyda helt olika saker!

En sjukvårdsdystopi.

Boken Vårdoffer- utslagen i sista ronden handlar varken om en Stravinskij-balett eller en boxningsmatch. Författaren har dock inte kunnat låta bli att leka med ord i en bok, som beskriver en sjukvårdsdystopi, där hudförändringar- upptäckta i vårdarbetet- spelar en avgörande roll för händelseförloppet.

 Denna berättelse beskriver sjukvårdsrealiteterna under ett 80-tal, när inkompetenta chefer, struliga bestämmelser, kroniska överläggningsproblem och otympliga arbetssätt var minst lika vanliga som idag.

Huvudpersonen gör en halvhygglig klinisk karriär och trasslar sig fram i den medicinska forsknings- och undervisningsvärlden men har svårt att få arbetet att gå ihop med familjelivet. Han upplever dryga chefer, forskarmygel och försöker förstå sig på läkemedelsindustrin. Det fordras ingen större skarpsyn för att inse att bokens händelser till delar är självupplevda.

Utöver närmare 700 vetenskapliga artiklar har Rössner skrivit ett 40-tal populärvetenskapliga böcker. Han har medverkat otaliga gånger i media och skrivit mer än tusen populära debattartiklar, kåserier och reflexioner, bl a i Grönköpings Veckoblad. Han har arbetat som ståuppare och har spelat sig själv som hälsoguru i vetenskapsteater på Klara Soppteater. Vårdoffer ska ses som en titt bakom vårdens munskydd och som ett försök att stämma till såväl medkänsla som insikt och skratt.

Vårdoffer- utslagen i sista ronden, 245 sidor

Stephan Rössner

Romanen tillkom i delar redan under 80-talet, när författaren var aktiv som läkare-lärare-forskare. Den är ingalunda självbiografisk, men speglar mycket självupplevt. Och ”utslagen” är även de hudförändringar, som huvudpersonen upptäcker, när han går sin rond för sista gången.

Boken har tillkommit efter diverse förlagsstrul med uteblivna leveranser, polisanmälan för bedrägeri, kronofogde m m. Så- till dess den äntligen kom fram blev det en uppsjö kostnader.

Boken kommer därmed att behöva kosta 240:- inklusive frakt, och 180:- utan. Beställes via stephan@rossner.se Betalning till Swish 0704 150224.

Trevlig läsning önskar författaren!

• Buddhistisk vandringsmeditation förefaller att vara en etablerad behandlingsmetod i många asiatiska länder. En grupp författare från Thailand uppmärksammade att det saknades kunskaper om huruvida sådan meditation kunde hjälpa patienter med hjärtsvikt. De slumpade därför hjärtpatienter till att antingen Buddhistmeditera eller att få ett konventionellt motionsprogram. Hjärtfunktion och livskvalitet jämfördes efter sex veckor, varvid det visade sig att motion var bra men meditation värdelöst. Det förefaller närmast kontraindicerat att bara få gå runt och meditera om man därigenom berövas ett gammaldags hederligt gymprogram!

• På nätet exploderar förstås artiklar om covid-19.  Men många forskare tycks ha väl bråttom och hittills har 85 artiklar dragits tillbaka- ”retracted”. Extra pinsamt blev det förstås när en brittisk MP entusiatiskt prisade en preprint artikel i the Lancet som propagerade för D-vitaminbehandling av covid-19-sjuka och menade att ”findings are incredibly clear”. Sedan ett flertal forskare sågat artikeln, bl a då randomiseringen var felaktig, försvann den från nätet. Pinsamt för forskarna, politikern och tidskriften!

• Att fysisk aktivitet är bra vet alla. Men som vanligt har inte samtliga betingelser utforskats. Hur vandrar man hand i hand med sin partner? I detta arbete täcks en betydande kunskapslucka. 72 par fick vandra ensamma, hand i hand, på slät mark eller i lite svårare terräng. Och ser man på: Det gick långsammare när man vandrade parvis och ännu långsammare om man höll varandra i hand! Och- föga förvånande- gick det långsammare på ”hinderbanan”, särskilt för äldre kvinnor. Forskarna försöker nu bena ut om trivseln av den nedsatta marschtakten vid parvis gång motverkar den högre energiutgift och träningspotential som snabb singelmarsch leder till.

• Det är ju bra att veta vilken elefant man stöter på bl a för att kontrollera hur de rör sig, varifrån de kommer, om de fått ungar och hur de mår. Men hur ska man kunna känna igen en viss elefant i en hjord av många liknande stora djur? Jo- med elefantanpassad face recognition av samma slag som används inom bl a kriminologin för att hitta ansikten. Elefantfoton kan byggas om och med hjälp av AI göras till algoritmer, så att kameran omedelbart kan tala om vilken Jumbo man har framför sig i naturen. Zoologiska trädgårdar världen över har hjälpt till att fota elefanter för att generera databaser, som sedan möjliggör igenkännande av kompisarna på savannen. Det känns betryggade! De flesta safariturister backar nog ändå inför elefanthjorden utan att ta reda på vilket av djuren som leder en förbannad flock.

• Stigmatisering av fetma är ett omdebatterat ämne. Att hävda att individer med fetma är mindre begåvade är förstås oerhört provocerande. Väl medvetna härom körde en grupp engelska forskare IQ-data mot BMI på 6798 vuxna och justerade för en uppsjö confounders: kön, ålder, etnicitet, äktenskap, utbildning, inkomst, kroppskondition, socialt nätverk, stress, rökning, alkohol, droger och mentalsjukdom. Kvar stod entydligt att med högre vikt följde lägre IQ och författarna efterlyser forskning för att förklara detta. Men- detta provocerar och en stor grupp upprörda psykologforskare finner artikeln gravt ovetenskaplig och förnedrande. De menar bl a att BMI är ett dåligt kroppsmått och att IQ är en otillförlitlig metod. Härutöver listar de en rad andra bristfälligheter hos studien och kräver att den dras tillbaka- ”retraction”. Men författarna står på sig och visar steg för steg att slutsatserna vilar på god vetenskap. Om sedan journalister väljer att rubricera detta som att ”feta är dumma” är det en feltolkning, som dessa måste ta ansvar för. Tidskriften har inte dragit tillbaka artikeln.

• Oavbrutet publiceras data om fetmaprevalens i de mest skiftande etniska grupper jorden runt. I t ex Brasilien har man tagit sig för att titta på BMI hos tonåringar i amazonasfolket quilombola. Även i djungeln var mer tid framför datorn förknippad med mer övervikt, men tonåringar som gick i skolan och åt frukost vägde mindre. Confounders är inte rapporterade här. Det hade varit bra…

• När på dagen skall man motionera? På eftermiddagen, sägs det i en undersökning, som dock omgående sågas av kritiker. Ingen korrekt design, små grupper, inga kvinnor. Och hur tidskriften kunde ta in artikeln överhuvudtaget upprör många. Men alla kan trots allt trösta sig med knorren i artikeln: Motion är bra för oss alla, oavsett när den görs, men bara om den verkligen blir av. Det kunde alla hålla med om.

• Man måste beundra kreativiteten hos entomologer. I en undersökning mättes ämnesomsättningen hos myror, som plockats upp från stackar i antingen stads- eller landsmiljö. Mot förmodan hade stadsmyrorna en högre ämnesomsättning, vilket beskrivs som en negativ anpassning till miljön. Det känns trösterikt att veta att en stressig stadsmiljö kan vara skadlig för fler än människor.

• En artikel som visar att man blir fetare av att äta s k ultraprocessed food har lett till intensiv debatt. Man kan ana att snabbmatsindustrin skulle kunna ha synpunkter, även om detta inte framgår tydligt. Studien var synnerligen välkontrollerad och försökspersonerna var inackorderade på ett labb under resans gång. Varje morgon vägdes de och sedan subtraherades den i förväg uppmätta pyjamasvikten från den totala vikten. Kritiker menade att vikten på de använda nattkläderna inte beräknats på rätt sätt och vädrade forskningsfusk. Men dessbättre: Inget fel var begånget och författarna kommer ur pyjamasdebatten med äran i behåll.

• Trust game är ett datorspel, där människors beteende kan mätas vad avser tilltro, handlingskraft och beslutsförmåga. En grupp psykiskt friska individer studerades när de fick spela mätta eller hungriga, och det visade sig att spelresultaten förbättrades efter en energirik dryck. Kvinnor och individer som bedömts som ”snygga” kom dessutom upp i högre spelpoäng efter maten. Så slutsatsen blir: ingen gambling på fastande mage!

• Att vårdpersonal inklusive dietister har en negativ inställning till fetma är väl dokumenterat. Men trots att 147 amerikanska dietister fick se en video, som försökte öka förståelsen för de feta och minska diskrimineringstendensen gav detta dessvärre inget resultat. Stigmattityden sitter uppenbarligen djupt inne även bland dem, som har till yrkesuppgift att vara de överviktiga behjälpliga i deras kamp.

• Gå ut med hunden- även om du inte har någon! har ju varit ett klassiskt råd till överviktiga. Jycken behöver pinka även om det är sådan storm ute, att vanligt folk och ännu mindre överviktiga dristar sig utomhus. Men effekten av detta rimliga råd förefaller aldrig att ha utvärderats ordentligt. Nu startar en ambitiös amerikansk forskargrupp ett projekt, där man sätter aktivitetsmätare på både husse och Karo. Båda vägs både före och efter studien. Uppenbarligen kan välbefinnande mätas hos husse, men det är mer oklart hur motsvarande enkäter kan användas för jyckar.

Närhet till grönområden innebär att gamla kineser är mindre feta. Att mäta BMI på kineser är inte svårt men för att mäta grönska i boendemiljön använder man det märkliga indexet normalized difference vegetation index (NDVI). Dessutom registrerades luftpartikelförekomsten i de aktuella områdena liksom temperatur i en studie. Ju grönare- desto mindre fetma, oberoende av fysisk aktivitet, stillasittande och utomhustemperatur. Med mer luftföroreningar tunnades sambanden ut. Kineserna medger att de saknar förklaring till fynden. De torde de flesta andra också göra!

Japanska forskare konstaterar att konsumtion av soppa innebär mindre risk för fetma. Men vägen dit var lång- av 1873 identifierade sopp-artiklar kunde bara 7 användas i metaanalysen. Mekanismerna framgår inte av abstrakt, men en kaloriutspädningseffekt verkar kanske vara en möjlig förklaring. Men hur kunde det vara att man behövde såga 1866 artiklar för att nå denna slutsats?

En veckas nätskörd ger upphov till en rad retractions. Tidskrifterna är mer eller mindre entusiastiska för sådana retractions, de innebär ju en bakläxa för refereesystemet och är bökigt att hantera när resultaten hamnat i de gigantiska datafilerna. Att lära spanska skolbarn äta nyttigt var felundersökt och resultaten togs tillbaka. Ingen bad om ursäkt.

En sökande journalist hittar en forskare, vars insatser i PubMed m m sammanfattas i 18 ”retractions” och 22 ”corrections”. När bl a 15 överviktiga försökspersoner testade crackers beskrev forskaren ett intag av 383±159 kcal- en omöjlig spridning utöver teoretiskt maximum på 103 kcal. Den grävande journalisten frågar: Knyckte försökspersonerna andras kex?

En grupp forskande kineser har fått sin artikel retracted, när det visade sig att cinnemaaldehyd (kanelmetabolit) inte hade några gynnsamma effekter på inducerad oxidativ stress och cardiomyocyt-skador genom receptor potential av ankyrin 1. Vem förstår någonting?

Att viss hundmat skulle kunna innebära risk för taurin brist har studerats i golden retriever jyckar. Att de – som påstods – skulle kunna utveckla cardiomyopati ifrågasattes dock av den energiska PLOS redaktören. Vem bryr sig? Kennelklubben?

”Dr H:” med en rätt tveksam trovärdhet beskriver den livgivande effekten av ungdomens källa EGA ( = AGE stavat baklänges) på nio feta svårt sjuka COVID-patienter, men ”glömde” att nämna att det är brodern, som säljer soppan. EGA kan vända åldringsprocessen – men bevisen består av en studie på 12 män, som fick betala för soppan och sedan beskrev att de spelade bättre schack.

Danska forskare beskrev resultaten av behandlingsprogram för alkoholister och jämförde resultaten för män och kvinnor. De menade att det gick sämre efter behandling av kvinnor jämfört med män. Felräkning ledde dock till galna slutsatser, och man bad faktiskt om ursäkt. Nu är rutinerna på forskningsenheten omgjorda och gruppen har förhoppningsvis nyktrat till.

Stephan Rössner

Professor Emeritus