Forskare i Australien har samkört regional brottslighet med BMI-nivå och konstaterar att i områden med hög brottslighet, framför allt våld, är BMI högre. Som skydd mot oönskad livsstil beskrivs socialt nätverk och fysisk aktivitet. Lever man med en brottslig karriär torde detta innebära en mindre hälsosam livsstil. Författarna går så långt som att mena att brottsförebyggande åtgärder minskar prevalensen av övervikt. Det vore ju en dröm om bovar som får jobb och sociala sammanhang i sina störiga liv dessutom kan bidra till bättre hälsa i närområdet.
BMI har tjänat forskarna väl för att på ett enkelt, billigt sätt ge en uppfattning om kroppsvikt. Från flera håll vill man nu söka andra vägar att uppskatta hälsoriskerna med övervikt. Att överviktrisk följer en glidande skala är ju väl känt, och de gamla rigida cutoff-gränserna har kanske delvis spelat ut sin roll. Fettdistribution mäts ju ej av BMI men är kopplat till risknivån. Body scanners kan nu blixtsnabbt ge antropometriska data och digitala foton kan mäta kroppssammansättning via en smartphone.
Emotionella utspel dyker ofta upp i Iitteraturen : “Obesity science has always been a (racist) form of pseudoscience that relies on statistical correlations based on a limited portion of humanity” hävdar en upprörd författare, som menar att BMI-konceptet är baserat på vita individer och helt irrelevant i ett globalt perspektiv.
Sambandet mellan tarmflora och fetma har sysselsatt forskare i decennier. Några enkla samband och några med kliniska konsekvenser har dessvärre ej kommit fram. Tanken att tidig behandling med antibiotika av barn skulle öka risken för framgen fetma har framförts i olika sammanhang. Minskad förekomst av lactobaciller har beskrivits som en orsak. I en intressant musstudie finner forskare att kombinationen av en högfettkost och antibiotika ökar kroppsvikten genom att utarma intestinalt PPAR-gamma, som reglerar kroppens fettomsättning. Intressant är att agonisten rosiglitazone tycks kunna motverka denna ogynnsamma förändringar av fettmetabolismen.
Nätet är fullt av retractions, och oftast duckar författarna, svarar ej på mail eller hittar irrelevanta motargument. Intressant är då en artikel i prestigefyllda BMJ, där man påvisade en nedgång i soft drink konsumtionen i UK- till glädje för många. Men i detta fall upptäckte forskarna själva en bugg i systemet, kontaktade omdelbart BMJ, som drog tillbaka både artikeln och en medföljande ledare. Allt med vederbörlig respekt för författarna som förklarade misstaget och gjorde sitt bästa för att rätta till det. Och- ser man på- då blev det inga större förändringar. Men hedervärd var insatsen.
Många försök har gjorts med rumsinskränkande ballonger i ventrikeln för att skapa fyllnadskänsla med åtföljande minskat födointag. Inget har blivit någon framgång. Nu har en forskargrupp vid Harvard tagit fram en liten kapsel, som vibrerar när den utsätts för saltsyran i ventrikeln. Denna vibration påverkar sträckreceptorerna i slemhinnan med mindre födointag som följd. Kapseln försvinner utan biverkningar efter några dagar. Stort entusiastiskt mediapådrag följde, men det är värt att läsa den bokstavliga slutknorren: Försöken gjordes på grisar. Men fortsättning följer säkert, även om en vibratorkapsel per måltid kanske inte verkar någon ekonomiskt framgångsrik väg. Men farmaka är ju inte heller billiga- än så länge…
10.000 ”retractions” rapporteras för 2023. Värst utsatt var nog Wileys förlag, som av kommersiella skäl köpte in det egyptiska förlaget Hindawi och till sin fasa fanns massivt forskningsfusk – “incoherent, meaningless, and/or irrelevant content.” Det har kostat förlaget över 40 miljoner dollar att avveckla denna verksamhet. Men även forskare med hög profil har ertappats med fusk. Presidenten för Stanford university avgick, sedan man påtalat betydande oegentligheter. Och i nutritionsforskningen har ett antal industrianställda spökskrivare avslöjats.
Fascinationen över udda forskningstemata upphör inte. En grupp kanadensiska fågelentusiaster har studerat hur pilgrimsfalken anpassar uppfödandet av sina ungar, beroende på storleken av kullen och det växande erergibehovet, när ungarna blir alt större. Med kameror och avancerad teknik kan man kartlägga föräldrarnas strategi för att optimera överlevnadsoddsen för avkomman. Med tiden landar föräldrarna födan allt oftare, men för att täcka energibehoven får ungarna dessutom lära sig att äta av en bredare kostrepertoar, när föräldrarna kan jaga flera sorters föda. Det är nog osannolikt att man kan överföra pilgrimsfalkens uppfödningsrutiner till humant ätande, men nog finns det en poäng i att tidigt lära barn att vidga sin kostrepertoar.
