Månad: maj 2023

Publicerat

Program Obesitasdagen 2023

Fredagen 22 september 2023, Svenska Läkaresällskapet Stockholm

Patienter med obesitas och samtidig ätstörning – Hur många är de? Hur hittar vi dem? Vilken behandling ska vi erbjuda?

9:00 – 9:30 Registrering, fika och mingel med kollegor och utställare


9:30 – 9:40 Välkomna, Joanna Uddén Hemmingsson, ordförande SFO och Torsten Olbers, ordförande SFOK


9:40 – 10:00 ”Kan du inte bara säga åt dig själv att inte äta fler mackor?” Hetsätningsstörning utifrån ett patientperspektiv
Patientföreningen HOBS (Hälsa OBeroende av Storlek)


10:00 – 10:30 Barn med obesitas och ätstörning – finns de och hur ska vi hantera det?
Kajsa Järvholm, leg psykolog SUS Malmö, docent Lunds universitet


10:30 – 11:00 Hur kan vi upptäcka ätstörningar hos patienter med obesitas? Verktyg och felkällor
Ingrid Larsson, näringsfysiolog, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, docent Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet


11:00 – 11:20 Bensträckare och mingel med kollegor och utställare


11:20 – 12:00 Vad är ätrelaterade problem och vad är en ätstörning? Definitioner och klassificering och hur kan de tillämpas på personer med samtidig obesitas?
Ata Ghaderi, leg psykolog, professor Karolinska Institutet

12:00 – 13:00 Lunch och mingel med kollegor och utställare

13:00 – 14:00 Obesity and binge eating disorders – overlap, differences, and treatment strategies. Valentina Ivezaj, Assistant Professor of Psychiatry, Program for Obesity Weight and Eating Research (POWER), Yale School of Medicine, USA

14:00 – 14:40 Ätstörningar efter obesitaskirurg?

  • Vad är ett normalt ätande efter obesitaskirurgi
    • Anna Laurenius, leg dietist, med dr, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
  • När ätandet blir ett problem efter obesitaskirurgi.
    • Joakim de Man Lapidoth, leg. psykoterapeut, fil dr

14:40 – 15:10 Fika och mingel med kollegor och utställare.

15:10 – 15:50 Behandling av obesitas vid samtidig ätstörning – ska vi göra det ena, det andra eller både och?
Yvonne von Hausswolff-Juhlin , leg. läkare, specialist i psykiatri, docent, psykiatri Nordväst

15:50 – 16:00 Framtidsspaning

Torsten Olbers och Joanna Uddén Hemmingsson

Man kan delta på plats eller digitalt via länk. För mer information och anmälan gå till
www.medinet.nu/obesitasdagen-2023

Publicerat

Rössners spaning i forskningsvärlden

  • Ett pikant misstag har uppmärksammats i en tidskrift. Man hade där diskuterat effekten av olika biosensorer för mätning av sportslig aktivitet. I ett stapeldiagram sätts ju ofta spridningsmåttet över stapeln ut som ett vertikalt streck med tvärt avslut. Men i detta kinesiska arbete upptäcktes att man bara klistrat in ett identiskt T för alla spridningsmått. Författarna har inte hört av sig och artikeln är ”retracted”. Gott så!
  • Alfia är en produkt som säljs som ett viktreducerande preparat i USA. Viss effekt har noterats, men när FDA analyserar innehållet i kapslarna visar det sig att effekten kan tillskrivas den ingående men ej angiven ingrediensen sibutramin. Det preparatet (Reduktil i Sverige) drogs in på grund av potentiell kardiovaskulära biverkningar, men tycks alltså ha återuppstått som fågeln Fenix. FDA vanar för användning av preparatet och uppmanar förskrivare och brukare att rapportera biverkningar. De biverkningar, som en gång ledde till att preparatet drogs in var dock relativt måttliga och sågs i vissa subgrupper, varför det inte är givet att användare kommer att kunna koppla eventuella biverkningar till Alfia. Paradoxalt nog var viktnedgången med preparatet hygglig.
  • Malabsorption av näringsämnen ger förstås energiförluster och därmed potentiell viktnedgång. Att hämma fettnedbrytningen genom lipashämmare har ju varit principen för det sedan länge registrerade läkemedlet Xenical (tetrahydrolipstatin). Preparatet ger vid compliance viktnedgång dels genom att det begränsar fettintaget p gr av risken för steatorré, dels genom energiförluster genom ej resorberat fett. Motsvarande princip har nu identifierats, märkligt nog i vassla från kamelston, som innehåller peptider, som i in vitro försök kan hämma nedbrytningen av stärkelse med c:a 1/3. Det betyder en teoretisk möjlighet att kunna dämpa den postprandiala glukosuppgången in vivo och därmed ett potentiellt hjälpmedel vid diabetesbehandling. Men vägen från kamelerna till diabetesmottagningen torde vara en ökenvandring.
  • Biggest loser presenteras i TV gång på gång och stackars gravt överviktiga individer schavotterar i rutan men uppnår i bästa fall en betydande initial viktnedgång till allmän entusiasm. Att återfall kommer är ingen hemlighet. Vid en efterundersökning av 16 individer (initial vikt 149 kg, BMI 50kg/m2), som under programmet gått ner i snitt 58 kg kunde 14 efterundersökas 6 år senare.
    De hade då i snitt återtagit 41 kg av den förlorade vikten. Den uppmätta ämnesomsättningen var fortfarande proportionell mot vikten. Om en bibehållen viktnedgången av 17 kg är en framgång kan sedan diskuteras.
  • Överentusiastiska skribenter vädrar morgonluft, när semaglutide och tirzepatide visar förbluffande goda effekter. Semaglutide är redan tillgängligt och Lilly förväntar sig att tirzepatide kan komma att godkännas under 2023. Men år 2035 beräknas hälften av jordens befolkning vara drabbad av övervikt eller fetma med astronomiska vårdkostnader till följd. Man får ändå realistiskt anta, att några, men ingalunda alla, kommer att kunna få ta del av dessa preparats välsignelsebringande effekter.
  • Amurtigrar är det ont om, men det är bra att veta var de finns i Ryssland och Kina. Avtryck av tassar i snön kan ju komma från olika djur, så hur vet man när de kommer från tigrar? Genom att ta tassavtryck från 44 tigrar i fångenskap och analysera dem i dator kunde man skapa algoritmiska system som möjliggjorde att effektivt fastställa om spåren i naturen verkligen kom från Amurtigrar. Sånt kan ju vara bra att veta…
  • I Floridas Everglades har det hamnat utsläppta burmesiska pytonormar, som kommit att bli ett stort problem. De utgör en invasiv art och är hopplöst svåra att bli av med. De kan väga över 90 kilo (honorna större än hanarna och bli upp till fem meter långa). Att de tar råttor, tvättbjörnar och harar gör väl mindre, men de kan ge sig på alligatorer, lodjur, rävar och rådjur. Fällor måste vara jättestora, giftutläggning drabbar andra djur, men hundar kan sniffa upp pytonormar och används vid skallgång (ordvits!) längs kanalsystemen. All om pytonormar kan man läsa i en monografi på hela 119 sidor. Det är fascinerande vad forskare kan grotta in sig på!
  • Det finns alltså inga gränser för vad veterinärer kan ägna sig åt i vetenskaplig iver. Eftersom det är oklart om hästar kan känna igen föremål på fotografier har man bestämt sig för att undersöka just detta. Om Brunte hittade rätt fick han omgående en läckerbit som belöning. Men bara en häst av 27 prickade in det efterfrågade objektet. Således behövs mera forskning eller metodutveckling…