Författare: Ylva Trolle Lagerros

• Sömnlöshet drabbar otaliga människor. En grupp kinesiska forskare har undersökt sambandet mellan upplevd sömnlöshet jämförd med objektivt registrerad sömnkvalitet via gängse mätteknik. Det visar sig förvånande nog inte finnas något samband mellan uppgiven sömnlöshet och den sömnkvalitet som objektivt kunde registreras. Dessutom fann man, också förvånande, att det inte fanns något samband mellan (visserligen självregistrerat) intag av alkohol eller kaffe och sömn. Stress och restless legs nattetid föreslås förklara varför man upplevt sömnlöshet oaktat man faktiskt har sovit.

• Att sociala kontakter är viktiga för välmående är väl känt. I en stor dansk registerstudie (>100.000 deltagare) har man undersökt sambanden mellan uppgiven ensamhet och hälsa. Ensamma män och kvinnor visade sig äta sämre, röra sig mindre, ha mer övervikt, röka mer men faktiskt dricka mindre alkohol. Slutsatsen är given: Vi behöver umgås med varandra. (I Havamal beskrivs detta lakoniskt som ”Man är mans gamman!”).

• Medelhavsdieten uppstod som fenomen när legenden Ancel Keys på femtiotalet undersökte kostvanor hos fattiga italienare på stövels nedersta del. Men idag, menar vissa, är konceptet dött. Italien har en hög prevalens av barnobesitas (liksom Cypern och Kroatien!) och den gamla tidens kostvanor med mycket cerealier och grönsaker gäller inte längre. I Bryssel har Italiens president Meloni framgångsrikt lobbat för att hindra EU att kräva innehållsmärkning av mat, begränsa köttkonsumtion och varna för alkohol. ”Om gårdagens italienska barn satt med en tomat i handen är det med en stor glass idag” säger cyniker.

• Jonathan förefaller var jordens äldsta djur, en 192 år gammal sköldpadda. En författargrupp som omfattar 20 namn (!) har förstås försökt kartlägga vilka gener som skapar denna fenomenala överlevnad och finner faktiskt vissa elektrontransportsystem som innebär ökad fortlevnad. Naturligtvis undrar de 20 nu om vi kan hitta/skapa/uppväcka dessa överlevnadselement hos människan. Blir det sköldpaddan som på sikt genererar information, som skapar fler geronter än vad något vårdsystem i världen mäktar med?

• Att medelhavsdieten- trots alla uppkomna begränsningar- ändå har hälsogynnsamma effekter torde vara accepterat. I en uppföljning av den stora EPIC-studien följde man närmare ½ miljon individer (70% kvinnor) för att kartlägga i vilken omfattning följsamhet till denna kostform minskade risken för cancer. Måtten var grova, men uppföljningstiden lång. Det visade sig då att följsamhet var associerad med en viss minskad cancerrisk. Kausalitet? Levde de diettrogna ett i övrigt cancerprotektivt liv? I vanlig ordning efterlyses mera forskning för att kartlägga om det t ex är kostens gynnsamma effekt på vikten, vilket i sin tur skyddar mot cancer.

• Retraction av artiklar sker allt oftare. Trollfabriker i framför allt Kina, Pakistan, Etiopien och Saudiarabien står för flertalet tillbakadragna artiklar. Någon gång beror det på ett genuint misstag, som kan korrigeras, men oftast har man fuskat med data på skilda sätt. Mycket missas dessvärre och förlagen är inte ivriga att arbeta med retractions, eftersom det speglar dålig kontroll i systemet.

• Att ozempic revolutionerat obesitasterapin är uppenbart. Men i vanlig ordning upptäcks biverkningar, i de flesta fall förbluffande måttliga. Nu har en forskargrupp (24 författare!) med hjälp av AI letat fram en naturlig peptid BRP som tycks överträffa semaglutid med mindre biverkningar- än så länge på möss och minipigs. BRP har liknande struktur som semaglutid men angreppssätten för att påverka aptit skiljer sig på flera ställen. Kliniska prövningar är på väg…

• En massiv genomgång av amerikanska data från närmare en kvarts miljon individer ( Nurses och Health Professionals) över 33 år visar att ett högre intag av smör är kopplat till högre mortalitet och att nyttjandet av omättade fetter som oljor från växtriket sänkte totalmortaliteten. För kardiovaskulär sjukdom var sänkningen signifikant (6%) liksom även den i cancer (17%). Författarna drar den rimliga slutsatsen att om man ersätter smör med växtbaserade oljor kan det innebära hälsofördelar. Invändningar när det gäller datakvaliteten (kostrapporteringsvaliditet etc) kan nog förutses. En invändning är att de växtbaserade fetterna kan ha varierande effekt och att kostanamneserna ej fullt kunnat kontrollera härför. Men data är onekligen massiva!

• Att hyperkolesterolemi är en viktig riskfaktor för kardiovaskulära komplikationer är väl etablerat.
  Men data från den ”blå zonen” på Sardinien pekar i en annan riktning. Italienska forskare har under 6 års tid följt åldringar på ön och fann då- mot förväntan- att överlevnaden var högst bland dem med högre värden. Dock bör noteras att lipidnivåerna i denna grupp i medeltal låg på låga nivåer. Genetiska faktorer eller levnadsvanor kan förklara fynden, men en intressant spekulation är att högre kolesterolnivåer medför ökad membranstabilitet och därmed ett skydd mot infektioner som malaria, vilket en gång var vanligt på ön och kan bida till att förklara en selektiv överlevnadschans.
  •När kinesiska män gifter sig går de upp i vikt och vikten ökar undan för undan. Men deras hustrur bibehåller vikten över tid. Förklaringen för männen är ett ökat energiintag och en minskad fysisk aktivitet. De ambitiösa författarna föreslår att livsstilsrådgivning bör ingå vid äktenskaps ingående. Möjligen en from förhoppning- data speglar kanske snarare bibehållna strukturer i hemmet med en slavande hustru och en man på sofflocket (eller vad man nu ligger på i Kina).

• Att kaffe kan ha gynnsamma effekter på blodfetter och glukosmetabolismen är väl känt. Nu har en grupp i Tulane, USA eftergranskat data från över 40.000 amerikaner och utöver intaget av kaffe även noterat tidpunkten härför. Det visar sig då finnas en viss kardio-vaskulär skyddseffekt för just det kaffe som dricks på morgonen. Förklaringen är spekulativ, en gynnsam förstärkning av morgonens adrenerga påslag är en möjlighet. Kaffe sänker melatoninnivån till kvällen, kanske ogynnsamt via helt andra mekanismer? Att dricka kaffe hela dagen innebär inget större skydd enligt studien.

• Att kostundersökningar vilar på bräckligt underlag är väl känt. Självrapportering är notoriskt otillförlitligt. Men en annan faktor är att innehållet i födan varierar långt mer än vad kosttabellerna anger. Det medeltal man räknar med kan i det enskilda fallet vara gravt missvisande. För t ex grönsaker är ljus, värme, klimat, jordmån, hantering några effekter som dramatiskt påverkar sammansättningen. Att förlita sig på kosttabeller är som att bygga slott på lösan sand, menar en författare, som efterlyser nyttjande av mer objektiva biomarkörer- där så är möjligt. Dyrare och svårare- men klart pålitligare.

• Ekorrar betraktar vi som små gulliga djur som klättrar i träd, äter nötter och snaskar på fröna i fågelborden. Nu upptäckte en grupp forskare i Kalifornien att ekorrarna i ett habitat hade förvandlats till rovdjur och börjat äta sorkar. Forskarna var ”chockerade” när Piff och Puff plötsligt började jaga, men insåg att förklaringen var att djuren liksom racoons är opportunister och när det blev en uppsjö sorkar i reservatet fanns ett läckert alternativ till nötterna.

• Tirzepatide (Lilly) har visat sig ha ännu bättre effekter på viktnedgång än semaglutide (Novo Nordisk), men kan i USA inte fås subventionerat av försäkringsbolagen, som ej vill betala för obesitasbehandling. Nu visar det sig att FDA godkänt tirzepatide för behandling av sömnapné. En betydande del av patienter med obesitas har sömnapné och viktnedgång har klara effekter på sömnkvaliteten. Sömnapné ökar risken för kardiovaskulära komplikationer. Det kommer att bli svårare för försäkringsbolagen att ducka. Idag uppgår listan på kända komplikationer till obesitas till 230. Senast kom en italiensk studie som visade på mer tandköttsblödningar, sannolikt som uttryck för att obesitas är en låggradig pyrande inflammation.

• Proteinmixturer säljs på alla typer av gym. Deras innehåll är inte sällan feldeklarerade och vissa innehåller direkt toxiska substanser. I en stor amerikansk studie fann man ett betydande användande av produkter, som på sikt kan leda till ett beroende av anabola-androgena substanser. Författarna konkluderar att federal reglering av produkterna inte fungerar och upprepar varningarna för användandet av produkterna, som kan innehålla potentiellt toxiska komponenter.

• Att övervikt är en riskfaktor för en uppsjö sjukdomar är väletablerat. Nu publiceras en kinesisk studie, baserat på ett stor kliniskt material där man studerar betydelsen av BMI för ”critically ill” patienter. Man finner då en betydande riskökning för underviktiga individer men förbluffande låga merrisker vid övervikt, med den lägsta siffran för komplikation vid BMI 32 kg/m². Resultaten verkar förvånande. Goda depåer av energireserver i kroppen inför trauma? Att de magra for illa var trots allt inte oväntat och kan förstås spegla en förefintlig premalign situation eller annat ”tärande”.

• Vildsvin är inte bara en plåga i Sverige. Forskare i South Carolina har undersökt i vilken omfattning påkörda vildsvin påverkar förekomsten av coyote (prärievargar) och flyttade de påkörda vildsvinen kors och tvärs för att kartlägga hur viktiga dessa var för prärievargarnas matvanor. Svar: Det spelade ingen roll, vargarna brydde sig inte! Att rensa naturen på döda vildsvin var ingen strategi för att kontrollera coyote-stammarna. Det är underbart hur mycket det går att forska på!

• Visselblåsare- oundgängliga för att avslöja forskningsfusk- får sällan applåder för sinas insatser. I vissa fall blir de t om stämda! David Allison (välkänd aktör i forskningsfältet) menar i en debattartikel att detta oavlönade detektivarbete definitivt bör nämnas och apostroferas, men förlagen är i allmänhet ovilliga att göra detta. Det finns ett givet skäl: När fusk avslöjas faller det ju tillbaka på förlagen, som inte gjort sin hemläxa via sina referees.

• Tre italienska forskare tog sig före att busa och skriva ett letter to the editor med titeln ”Spinal cord ischemia after ESP block”. Redan i brevets första mening skriver de att inga sådana biverkningar noterats. Det hjälpte inte- brevet citeras som bevis på fenomenets förekomst utan att dessa citerande författare ens brytt som om att läsa texten! Italienarna ser detta som ett illavarslande tecken på slapphet och dålig kontroll. På papperstidningarnas tid må det ha varit svårt att hitta gamla pek, men idag hittar datorerna allt på nolltid. Man har påträffat forskare som publicerar arbeten varje dag på året- t o m på helgdagarna!
  Publish or perish- dynamiken har uppenbart många oönskade konsekvenser.

• ”Retraction” förekommer allt oftare i sammanställningar över obesitas-relaterad forskning. Oftast framkommer medveten manipulation i rena trollfabriker, vanligen från Indien och Kina. Nyligen publicerade en forskargrupp från UK på egen hand en hemställan om retraction av sitt eget arbete. Man undersökte huruvida oförklarlig viktnedgång kunde vara en markör för senare cancerdebut och fann stöd för tanken, som publicerades i BMJ. Senare upptäckte forskarna själva att databasen (omfattande 68.000 individer) genom omklassificering av diagnoser kommit att utesluta individer som borde ha ingått och därmed missades. Nya beräkningar gav vid handen att resultaten ej stod sig, och man publicerade en reviderad version. Det är dessvärre sällan, som en förståelig miss leder till en rättelse i bästa samförstånd.
• ”Blue zones” är områden med extremt långlivade individer. Namnet uppkom, när man validerade åldern på hundraåringar på Sardinien och satte en blå prick på kartan för varje bekräftat fynd.
  Fyra områden är nu definitivt etablerade: Sardinien (Italien), Okinawa (Japan), Ikaria (Grekland) och Nicoya (Costa Rica). Men- udda nog har begreppet patenterats, företaget Blue Zones LCC har skapats och forskarstrider uppstått om definitionerna. Tre zoner är omstridda: Martinique, Loma Linda i Utah och Singapore, där man är oense. Ett ”blue”-företag har sålt ”Blue Serum” innehållande kaffe från Costa Rica, oliver från Sardinien och kåda från Grekland!
  Och data har ifrågasatts. Manipulerade födelseattester har påträffats. Och prefekturen Okinawa toppar i övrigt listan på obesitas, ölkonsumtion och suicid hos japanska individer över 65 års ålder…
• När i livet startar övergödning? Forskare från Brasilien har undersökt energiinnehållet i bröstmjölk från ammande kvinnor med normal vikt respektive kvinnor med obesitas och funnit att fettinnehållet i bröstmjölk hos kvinnor med obesitas är 11% högre. Att amning är bra är väl dokumenterat- men kan det vara så att barn till dessa mödrar redan från början i livet överexponeras till kalorier?
• Den explosion av nyttjande av viktreducerande preparat, som vi har sett under de sista åren leder till oro. Den primära tanken- från behandling av typ 2 diabetes till obesitas- har kommit att vidgas, så att man i vissa sammanhang t o m övervägt dessa behandlingsformer för att bibehålla normalvikt och undgå att utveckla obesitas – om ju allmänt nu accepteras som en kronisk sjukdom, vilken liksom hypertoni, hyperlipidemi och diabetes kräver kontinuerlig behandling. Rapporter om ätstörningar och psykiska problem vid användning på icke vedertagna indikationer har publicerats. Det är uppenbart att det med de ovedersägliga dramatiska framgångarna med de nya läkemedlen också seglar upp nya problem, som behöver hanteras.
• Långtidsdata från amerikanska studier visar att intaget där av protein är 1:3 i proportionerna plantbaserade vs. animala proteiner. Data antyder nu att något så enkelt som att ändra kvoten till 1:2 signifikant skulle kunna reducera kardiovaskulär dödlighet. Egentligen understryker fynden ju bara den allt mera vedertagna uppfattningen att man bör vara återhållsam med framför allt rött kött och ger en snyting till dem, som propagerat för rena köttdieter.
• ”Time-restricted-eating” (TRE) handlar om att på olika sätt begränsa födointaget. Den extrema formen är naturligtvis helsvält för olika långa tidsperioder, varianter på 5:2 metoden men även kortare intervall. Italienska forskare visar nu att en 16:8 variant (dvs bara födointag under 8 timmar av dygnet) leder till något förbättrad kroppssammansättning och viss viktnedgång. Om intagsfönstret över dygnet gjordes större sågs inga effekter. Om detta nu kan fungera under längre tid återstår att se- att helt vara utan mat under större delen av dygnet kanske inte är en hållbar långtidsstrategi. Nattsömnen tar kanske hand om delar av de 16 timmarna utan mat, men sedan?
• Listan på komplikationer till obesitas blir bara längre och längre. I en undersökning av italienska studenter via ett enkätformulär finner man att gingival inflammation, mätt som ”blödning vid tandborstning” var klart vanligare hos överviktiga individer än hos andra. Obesitas ses ju som en pyrande låggradig inflammation i kroppen och att även tandköttet påverkas är klart tankeväckande.

av Stephan Rössner

är en pusseldeckare, som helt utspelar sig på Skarpö.
Den nostalgiska Maria Lang- filmen Inte flera mord
spelades till stor del in i Engelska Villan på Skarpö,
som familjen Rössner bebott sedan 1978.
Den miljön har författaren nu nyttjat, vänt på steken
och skrivit en deckare, som handlar om en film-
inspelning, som totalt spårar ur.

Boken kommer att finnas via Adlibris och Bokus,
men kan även inhandlas direkt av författaren,
som gärna signerar den. Pris 225:- via Swish
0704 150224. Brevporto tillkommer, om boken
ska skickas. Trevlig läsning önskar författaren!

Naturligtvis har alla läkare, som arbetat kliniskt haft kontakt med döden. Och många har skrivit om den- från etiska- teologiska-sociala och kliniska infallsvinklar. Medan andra har gått ett steg längre och mer eller mindre omsatt sina medicinska kunskaper i deckargenren.

Professor Lars-Erik Böttiger var fascinerad av deckargenrens medicinska aspekter och hade en stor samling böcker i ämnet. Många av dem donerades till Karolinska Institutets bibliotek under särskild beteckning. Han skrev lärt om Mord i bok och kunde med sin medicinska erfarenhet såga en hel del försök att ta medmänniskor av daga som medicinskt orimliga. Agatha Christies produktion var ju otroligt imponerande, men de sätt på vilka människor blev bragda om livet kanske inte alltid så sannolika. Men god läsning blev det ju. År 2002 gjorde han i Läkartidningen en genomgång av vad svenska läkare skrivit utöver sina medicinska publikationer. Det blev då 41 bidrag- idag är siffran med tiden förstås vida högre. Läkare har naturligtvis skrivit om bl a natur, kultur, konst och opera.

Han nämner några deckarförfattarnamn, men fler har uppenbarligen tillkommit med åren.
”Färre döda kroppar” – så beskriver psykiatern Ulf Durling sina böcker. Han sitter i Deckarakademien, har skrivit hela 17 kriminalromaner och 99 noveller och menar att Kända nästet är hans absolut sista. Han fokuserar på mänskligt beteende, är mindre intresserad av miljöer utan koncentrerar sig på situationer, där något går snett. ”Underhållande, spännande och humoristiskt” – så vill han beskriva sina böcker. Och den sista (om det nu blir så?) var som för så många andra en följd av den skrivklåda, som liksom en ofrånkomlig biverkan drabbade många under covid- epidemin.

Karin Wahlberg är förlossningsläkare från Skåne och skrev sin första bok först vid 50 års ålder. ”Sista jouren” hette debuten år 2001, som förstås utspelar sig i den sjukhusmiljö hon känner så väl. Och sedan dess har den kommit en hel serie med kriminalkommisarie Claes Claesson, som är gift med en läkare. Och i motsats till ödena hos alla frånskilda, nedgångna alkoholiserade snutar, som beskrivits i otaliga böcker och TV-serier lever familjen Claesson ett välordnat och trevligt liv. Men det är svårare att skriva underhållande om välmående personer än trasiga människor, menar Wahlberg. Och livet som deckarförfattare: ”Ena veckan förlossningar, kirurgi, kejsarsnitt och cancerdiagnoser och veckan därpå- ensam framför datorn.”

Åsa Nilsonne är numera pensionerad psykiater och psykolog och har skriver många böcker som berör henne yrkesfunktion. Men hon har även skrivit fem böcker om polisen Monika Pedersens professionella utveckling. Varför blev det då en polis och inte en läkare? Åsa Nilsonne menar att arbetsuppgifterna ändå inte är så olika i sökandet på problemlösningar. Hon är ett diplomatbarn och har flyttat oavbrutet under uppväxten och i några senare böcker återvänder hon till sin uppväxttid i Etiopien och berättar om inspektör Tigist. Ett namn som betyder tålamod, vilket den kvinnliga polisen saknar.

Anna Jansson är sjuksköterska och växte delvis upp på Gotland. De flesta känner till hennes hjältinna Maria Wern från böcker och flera filminspelningar. Det finns många medicinska inslag i hennes böcker. Hon har även skrivit en rad böcker i vårdetik och dessutom låtit Maria Werns son Oscar vara knattedeckare i några barnböcker.

Och undertecknad då? Referenslistan upptar över 600 publikationer- förstås av växlande kvalitet. Där finns ett antal vetenskapliga pärlor, som hamnade i British Medical Journal och i Lancet när det begav sig och en uppsjö pek, skriva tillsammans med de 23 doktorander, som disputerat på Överviktsenheten under åren. Och därutöver ett blandat allmänt lösgodis: Reseskildringar, memoarer, en mängd böcker om kost, motion, livsstil och hälsa, kokböcker och medverkan i otaliga antologier. Boken om Lyteskomikens kulturhistoria började som en direkt följd av den diskriminering, som mina överviktiga patienter utsattes för och fortsatte med dvärgar och jättar, missfoster och krymplingar. Boken blev riktigt bra- men kom olyckligt bort i covid-stiltjen. Jag skriver regelbundet i Grönköpings Veckoblad, stadsläkare A.T. Salvén är ju min kollega, som jag låter vidta en mängd åtgärder i akt och syfte att främja grönköpingsbornas hälsa. Men stadens polis hr. Paulus Bergström har jag ännu ej anlitat för några mera halsbrytande deckarinsatser.

Och deckaren Klippt och skuret då? Ett filmbolag hyrde in hela vårt sommarställe i skärgården för att spela in en nostalgisk retro-version av Maria Lang-deckaren ”Inte flera mord”. Husen invaderades av tekniker, fotografer, skådespelare, regissörer, sminköser och rekvisitörer och jag satt en hel vecka och lärde mig mycket om filminspelningar. I Maria Langs bok förekommer naturligtvis ond bråd död. Jag fick infallet att nyttja skärgårdsmiljön och situationen, vända på steken och skriva om en filminspelning, som undan för undan totalt spårar ur- av en uppsjö skäl, som inte skall avslöjas här. Annat än att jag är nöjd med att ha lyckats spara upplösningen till bokens allra sista sida.

• Forskare i Australien har samkört regional brottslighet med BMI-nivå och konstaterar att i områden med hög brottslighet, framför allt våld, är BMI högre. Som skydd mot oönskad livsstil beskrivs socialt nätverk och fysisk aktivitet. Lever man med en brottslig karriär torde detta innebära en mindre hälsosam livsstil. Författarna går så långt som att mena att brottsförebyggande åtgärder minskar prevalensen av övervikt. Det vore ju en dröm om bovar som får jobb och sociala sammanhang i sina störiga liv dessutom kan bidra till bättre hälsa i närområdet.
• BMI har tjänat forskarna väl för att på ett enkelt, billigt sätt ge en uppfattning om kroppsvikt. Från flera håll vill man nu söka andra vägar att uppskatta hälsoriskerna med övervikt. Att överviktrisk följer en glidande skala är ju väl känt, och de gamla rigida cutoff-gränserna har kanske delvis spelat ut sin roll. Fettdistribution mäts ju ej av BMI men är kopplat till risknivån. Body scanners kan nu blixtsnabbt ge antropometriska data och digitala foton kan mäta kroppssammansättning via en smartphone.
• Emotionella utspel dyker ofta upp i Iitteraturen : “Obesity science has always been a (racist) form of pseudoscience that relies on statistical correlations based on a limited portion of humanity” hävdar en upprörd författare, som menar att BMI-konceptet är baserat på vita individer och helt irrelevant i ett globalt perspektiv.
• Sambandet mellan tarmflora och fetma har sysselsatt forskare i decennier. Några enkla samband och några med kliniska konsekvenser har dessvärre ej kommit fram. Tanken att tidig behandling med antibiotika av barn skulle öka risken för framgen fetma har framförts i olika sammanhang. Minskad förekomst av lactobaciller har beskrivits som en orsak. I en intressant musstudie finner forskare att kombinationen av en högfettkost och antibiotika ökar kroppsvikten genom att utarma intestinalt PPAR-gamma, som reglerar kroppens fettomsättning. Intressant är att agonisten rosiglitazone tycks kunna motverka denna ogynnsamma förändringar av fettmetabolismen.
• Nätet är fullt av retractions, och oftast duckar författarna, svarar ej på mail eller hittar irrelevanta motargument. Intressant är då en artikel i prestigefyllda BMJ, där man påvisade en nedgång i soft drink konsumtionen i UK- till glädje för många. Men i detta fall upptäckte forskarna själva en bugg i systemet, kontaktade omdelbart BMJ, som drog tillbaka både artikeln och en medföljande ledare. Allt med vederbörlig respekt för författarna som förklarade misstaget och gjorde sitt bästa för att rätta till det. Och- ser man på- då blev det inga större förändringar. Men hedervärd var insatsen.
• Många försök har gjorts med rumsinskränkande ballonger i ventrikeln för att skapa fyllnadskänsla med åtföljande minskat födointag. Inget har blivit någon framgång. Nu har en forskargrupp vid Harvard tagit fram en liten kapsel, som vibrerar när den utsätts för saltsyran i ventrikeln. Denna vibration påverkar sträckreceptorerna i slemhinnan med mindre födointag som följd. Kapseln försvinner utan biverkningar efter några dagar. Stort entusiastiskt mediapådrag följde, men det är värt att läsa den bokstavliga slutknorren: Försöken gjordes på grisar. Men fortsättning följer säkert, även om en vibratorkapsel per måltid kanske inte verkar någon ekonomiskt framgångsrik väg. Men farmaka är ju inte heller billiga- än så länge…
• 10.000 ”retractions” rapporteras för 2023. Värst utsatt var nog Wileys förlag, som av kommersiella skäl köpte in det egyptiska förlaget Hindawi och till sin fasa fanns massivt forskningsfusk – “incoherent, meaningless, and/or irrelevant content.” Det har kostat förlaget över 40 miljoner dollar att avveckla denna verksamhet. Men även forskare med hög profil har ertappats med fusk. Presidenten för Stanford university avgick, sedan man påtalat betydande oegentligheter. Och i nutritionsforskningen har ett antal industrianställda spökskrivare avslöjats.
• Fascinationen över udda forskningstemata upphör inte. En grupp kanadensiska fågelentusiaster har studerat hur pilgrimsfalken anpassar uppfödandet av sina ungar, beroende på storleken av kullen och det växande erergibehovet, när ungarna blir alt större. Med kameror och avancerad teknik kan man kartlägga föräldrarnas strategi för att optimera överlevnadsoddsen för avkomman. Med tiden landar föräldrarna födan allt oftare, men för att täcka energibehoven får ungarna dessutom lära sig att äta av en bredare kostrepertoar, när föräldrarna kan jaga flera sorters föda. Det är nog osannolikt att man kan överföra pilgrimsfalkens uppfödningsrutiner till humant ätande, men nog finns det en poäng i att tidigt lära barn att vidga sin kostrepertoar.

• Att veterinärer täljer guld med skalpellen på djursjukhusen är välkänt. Cytostatika och cancerkirurgi, intensivvård och parenteral nutrition är inte bara reserverat för människor numera, utan våra husdjur kan också få ta del av dessa medicinska landvinningar. Nu lanserar det amerikanska företaget Loyal (av alla namn!) med dunder och brak det faktum att FDA godkänt företagets tilltänkta kliniska prövning av ett preparat som förlänger hundens friska liv. Det vore spännande att se om resultaten sedan kan överföras till humanstudier. Sådan herre, sådan hund heter det ju!

• Hur påverkas hunger och födointag, om man får för lite sömn? En forskargrupp jämförde en 8-timmars nattsömn med en som kortats till 6 timmar och de fann då att den måttliga reduktionen ändå ledde till mer hungerkänslor och större intag av föda. T o m blodtryck och pulsfrekvens var högre, när sömntiden var förkortad.  Till listan på viktreglerande åtgärder kan man tydligen utöver kost och motion även räkna god sömnhygien.

• Hoarding disorder (HD) räknas som oförmåga att göra sig av med saker och att hamstra (hoard) in absurdum. HD- individer har oftare viktproblem, dålig hygien och är såväl mer impulsiva som olycksfallsbenägna. HD-individer har så bråttom att de inte använder köksutrustning för riktig matlagning eller sitter ordentligt till bords. Träning i stresshantering kan vara ett sätt att få bättre kontroll över det patologiska hamstrandet och på sikt även på kroppsvikten.

• En 31 år gammal sportbil har charm och vintagekaraktär, men amerikanska obesitaskirurger blir upprörda, när de vid en jämförelse konstaterar att amerikanska guidelines är lika gamla och lika lite uppdaterade som bilen. Begränsningar, beroende på gamla uppfattningar om dåtida metoder, är ej längre relevanta med modern titthålskirurgi och säkrare ingrepp. Det har blivit närmast oetiskt att undanhålla individer med grav obesitas från operation, men bl a försäkringsbolagen har hållit emot för att slippa kostnader. Liksom moderna sportbilar är utrustade med högteknologi är dagens bariatriska kirurgi ytterst effektiv. Nya och mera liberala och inkluderade guidelines efterlystes därför!

• Vad har ishockey med hjärnans utveckling på foster att göra? En kanadensisk forskare gör jämförelsen: Precis som hockeylagledaren väljer ut vilken spelare, som skall ha vilken position på banan gör fostret redan i andra trimestern ett urval när hjärncellerna utvecklas. Den bästa cellen blir kvar och utvecklas, den sämre försvinner genom apoptos. Med Abbas låttext: The winner takes it all!

• Svinaktiga kostvanor kan lära människor något om optimalt ätbeteende. Kunskaperna om svinuppfödning är massiva och dieten anpassas för att maximera muskelutveckling snarare än fettaansamling. Svin föredrar en lätt frukost med stor middag, men ger man dem en ”junk diet” minskar de spontant intaget och motverkar på så sätt sin övervikt. Om djuren får en obalanserad kost vad avser essentiella komponenter kan de dock börja överäta. Foder utgör 70% av kostnaden för svinuppfödning, vilket gör det självklart att optimera kosten för önskat resultat. Svin verkar faktiskt vara smartare än människor när det gäller att planera sitt födointag för att undvika obesitas! Man kan tydligen lära sig mycket i stian!

•Ett otal jämförelser har gjorts mellan olika metoder för viktnedgång. Slutsatsen blir i allmänhet att i det långa loppet är det energiunderskottet som avgör resultatet, oavsett metoden. En ny infallsvinkel är dock att undersöka miljöavtrycket av skilda kostformer. Ketodieten och den paleolitiska kosten visar sig då ha mest negativa effekter, en rent vegan kost den minsta och en allmänt blandad (såsom medelhavskost) ha intermediäreffekter. 1/3 av klotets växthuseffekt kommer från livsmedelsproduktion. Biffkött ger ett tio gånger högre miljöavtryck än fågel. Det är uppenbart att en omläggning av globala kostvanor kan få betydande gynnsamma miljöeffekter.

• Ett pikant misstag har uppmärksammats i en tidskrift. Man hade där diskuterat effekten av olika biosensorer för mätning av sportslig aktivitet. I ett stapeldiagram sätts ju ofta spridningsmåttet över stapeln ut som ett vertikalt streck med tvärt avslut. Men i detta kinesiska arbete upptäcktes att man bara klistrat in ett identiskt T för alla spridningsmått. Författarna har inte hört av sig och artikeln är ”retracted”. Gott så!
• Alfia är en produkt som säljs som ett viktreducerande preparat i USA. Viss effekt har noterats, men när FDA analyserar innehållet i kapslarna visar det sig att effekten kan tillskrivas den ingående men ej angiven ingrediensen sibutramin. Det preparatet (Reduktil i Sverige) drogs in på grund av potentiell kardiovaskulära biverkningar, men tycks alltså ha återuppstått som fågeln Fenix. FDA vanar för användning av preparatet och uppmanar förskrivare och brukare att rapportera biverkningar. De biverkningar, som en gång ledde till att preparatet drogs in var dock relativt måttliga och sågs i vissa subgrupper, varför det inte är givet att användare kommer att kunna koppla eventuella biverkningar till Alfia. Paradoxalt nog var viktnedgången med preparatet hygglig.
• Malabsorption av näringsämnen ger förstås energiförluster och därmed potentiell viktnedgång. Att hämma fettnedbrytningen genom lipashämmare har ju varit principen för det sedan länge registrerade läkemedlet Xenical (tetrahydrolipstatin). Preparatet ger vid compliance viktnedgång dels genom att det begränsar fettintaget p gr av risken för steatorré, dels genom energiförluster genom ej resorberat fett. Motsvarande princip har nu identifierats, märkligt nog i vassla från kamelston, som innehåller peptider, som i in vitro försök kan hämma nedbrytningen av stärkelse med c:a 1/3. Det betyder en teoretisk möjlighet att kunna dämpa den postprandiala glukosuppgången in vivo och därmed ett potentiellt hjälpmedel vid diabetesbehandling. Men vägen från kamelerna till diabetesmottagningen torde vara en ökenvandring.
• Biggest loser presenteras i TV gång på gång och stackars gravt överviktiga individer schavotterar i rutan men uppnår i bästa fall en betydande initial viktnedgång till allmän entusiasm. Att återfall kommer är ingen hemlighet. Vid en efterundersökning av 16 individer (initial vikt 149 kg, BMI 50kg/m2), som under programmet gått ner i snitt 58 kg kunde 14 efterundersökas 6 år senare.
  De hade då i snitt återtagit 41 kg av den förlorade vikten. Den uppmätta ämnesomsättningen var fortfarande proportionell mot vikten. Om en bibehållen viktnedgången av 17 kg är en framgång kan sedan diskuteras.
• Överentusiastiska skribenter vädrar morgonluft, när semaglutide och tirzepatide visar förbluffande goda effekter. Semaglutide är redan tillgängligt och Lilly förväntar sig att tirzepatide kan komma att godkännas under 2023. Men år 2035 beräknas hälften av jordens befolkning vara drabbad av övervikt eller fetma med astronomiska vårdkostnader till följd. Man får ändå realistiskt anta, att några, men ingalunda alla, kommer att kunna få ta del av dessa preparats välsignelsebringande effekter.
• Amurtigrar är det ont om, men det är bra att veta var de finns i Ryssland och Kina. Avtryck av tassar i snön kan ju komma från olika djur, så hur vet man när de kommer från tigrar? Genom att ta tassavtryck från 44 tigrar i fångenskap och analysera dem i dator kunde man skapa algoritmiska system som möjliggjorde att effektivt fastställa om spåren i naturen verkligen kom från Amurtigrar. Sånt kan ju vara bra att veta…
• I Floridas Everglades har det hamnat utsläppta burmesiska pytonormar, som kommit att bli ett stort problem. De utgör en invasiv art och är hopplöst svåra att bli av med. De kan väga över 90 kilo (honorna större än hanarna och bli upp till fem meter långa). Att de tar råttor, tvättbjörnar och harar gör väl mindre, men de kan ge sig på alligatorer, lodjur, rävar och rådjur. Fällor måste vara jättestora, giftutläggning drabbar andra djur, men hundar kan sniffa upp pytonormar och används vid skallgång (ordvits!) längs kanalsystemen. All om pytonormar kan man läsa i en monografi på hela 119 sidor. Det är fascinerande vad forskare kan grotta in sig på!
• Det finns alltså inga gränser för vad veterinärer kan ägna sig åt i vetenskaplig iver. Eftersom det är oklart om hästar kan känna igen föremål på fotografier har man bestämt sig för att undersöka just detta. Om Brunte hittade rätt fick han omgående en läckerbit som belöning. Men bara en häst av 27 prickade in det efterfrågade objektet. Således behövs mera forskning eller metodutveckling…