Författare: Ylva Trolle Lagerros

• Av obegriplig anledning har norska forskare bestämt sig för att undersöka sambandet mellan intaget av kokt potatis och kardiovaskulär mortalitet ”för det har inte gjorts förut” och potatis har relativt högt GI-värde. Men ser man på- det fanns inga skillnader. Om något så förelåg det en osignifikant tendens hos norrmän över 65 års ålder, en grupp som sannolikt äter mera potatis än dagens pastasugna ungdomar. Allt detta framkom efter analyser av data från nästan 50.000 vuxna norrmän. De hälsopolitiska konsekvenserna av undersökningen förblir oklara.

• Potatisens roll i vår livsföring är uppenbarligen kontroversiell, vilket föranlett brittiska forskare att studera sambandet mellan potatis och metabol hälsa hos friska unga flickor under tillväxt. Tanken är alltså att potatis med ett relativt högt GI-värde redan tidigt i livet skulle kunna förskjuta metabolismen i en ogynnsam riktning. Som vanligt efterfrågas mer forskning, eftersom vissa resultat anses motstridiga. Men ser man på- potatis hade inga ogynnsamma mätbara effekter på de unga damerna, inte ens de friterade produkterna.

• Att könsbyte har uppenbara effekter på en rad kroppsfunktioner är givet. Redan nu vet man att lesbiska kvinnor väger mer än motsvarande referenspopulation. Nu har amerikanska forskare undersökt vad som händer med kroppsvikten, när man byter kön. Redan före könsbytet var förekomsten av fetma hög- 25-39%. Både byte från man till kvinna och kvinna till man ledde sedan till omedelbar viktuppgång. Det är rimligt att anta att båda kvinnliga och manliga könshormoner leder till viktökning av olika skäl, så efter 1-2 år hade mer än 20% av könsbytarna ökat mer än 5 kg. Till alla övriga råd inför könsbyte lägger man alltså till råd om viktkontroll. Något folkhälsoproblem torde detta dock inte vara.

• Timor är en ö i Indiska oceanen, hör till de små Sundaöarna och har en befolkning på drygt 3 miljoner. Här har forskarna undersökt effekten av TV-tittande på förekomsten av övervikt och fetma hos hela 11 398 kvinnor på landsbygden. Och det visar sig att även om man bara ser på TV en enda gång i veckan på Timor så blir man fetare! I vanlig ordning efterfrågas mer forskning för att kartlägga på vilket sätt TV har dessa ogynnsamma effekter. Vad dessa hälsovådliga TV-program innehåller framgår ej av artikeln.

• Det är ingen ände på upptäckten av faktorer, som kan leda till fetma. Nu visar det sig att i kosmetika som läppstift och mascara finns PFAS, dvs substanser som innehåller flouralkyler. Dessa kan teoretiskt påverka en rad endokrina funktioner och därmed öka risken för fetma och diabetes. Tillverkarna av kosmetika har aldrig avkrävts någon deklaration av dessa komponenter, men en och annan sminkös är möjligen orolig. Huruvida hälsomedvetna kvinnor nu kommer att sminka sig mindre eller skyller sin kroppshydda på läppstiftet förblir ovisst.

• Av elefanter kan vi tydligen lära oss mycket! Elefanterna har ett gott minne, är liksom vi människor synnerligen sociala, får sällan cancer, har tumörskyddande gener och erbjuder en intressant modell för att även förstå människor. Elefanter kan sörja och har ritualer vid trauma i flocken. Inga däggdjur, utom människan, lever lika länge. Även elefanter tycks kunna uppleva post-traumatisk stress disorder som svar på traumatiska upplevelser. Elefanter har ett bättre minne än t o m stora apor och möjligen även människor, och forskare har i detalj studerat hjärnan hos elefanter och funnit att vissa delar är relativt större än hos primater. Därmed är det tänkbart att man genom utforskning av elefanters beteende i fångenskap eller i andra miljö där de kan studeras kan ge mer kunskap om framför allt åldrandets effekter på mentala och somatiska funktioner. Babar kan bli vår nya rollmodell!

• Vissa män och kvinnor tycks kunna få orgasm av fysisk aktivitet, d v s utan partner. Hela 9% i USA rapporterar sådana upplevelser. Dessutom beskriver många att de fått orgasm i sömnen, unga män oftare än kvinnor. Aktivitet, som speciellt kopplas till orgasm uppges vara klättring, yoga och situp-övningar. Undersökningen uppges kunna vara av värde för sexualrådgivning, oklart hur. Men rimligen innebär detta minskad risk för könssjukdomar och oönskade graviditeter. Om det är lika njutbart återstår att se.

• Italienare i norra (Piedmont) och södra Italien (Sicilien) reagerar olika på chokladintag. I norr fick speciellt kvinnor mera ångest och skuldkänslor efter sin chokladbit, vilket inte drabbade sicilianare. I norr föredrar man choklad med hasselnötter, i södern andra sorter. De medvetna italienarna har väl klart för sig hur kvalitetschoklad med hög kakaohalt skall smaka. Författarna ser sin studie som hjälp för chokladindustrin att anpassa sina produkter efter både kön och geografi.

• Nötter rekommenderas ofta som hälsobringande. Fetterna är omättade och flera studier har påvisat att nötätare har mera gynnsamma metabola profiler. Men- nötterna är ju samtidigt synnerligen energitäta. Trösterikt är då att nötätare visar sig anmärkningsvärt nog väga mindre än de som inte äter nötter. Och ingen har väl sett en fet ekorre?

• Två av fetmaepidemiologins giganter är i fejd med varandra. Katherine Flegal är en synnerligen väletablerad forskare, som med två etablerade statistiker publicerade en analys, som visade att måttlig fetma inte skulle vara lika hälsovådlig som man tidigare trott. Naturligtvis älskade media detta- man hade ropat varg i onödan och kunde slappna av. Men omgående kom Walter Willetts minst lika väletablerade grupp med ett saftigt motangrepp och visade hur felaktiga Flegals slutsatser hade varit. Och där står nu läsaren och vet inte vad hen ska tro. Båda debattörer är i alla fall överens om att det är viktigt med otvetydiga forskningsresultat – vilket uppenbarligen kan betyda helt olika saker!

En sjukvårdsdystopi.

Boken Vårdoffer- utslagen i sista ronden handlar varken om en Stravinskij-balett eller en boxningsmatch. Författaren har dock inte kunnat låta bli att leka med ord i en bok, som beskriver en sjukvårdsdystopi, där hudförändringar- upptäckta i vårdarbetet- spelar en avgörande roll för händelseförloppet.

 Denna berättelse beskriver sjukvårdsrealiteterna under ett 80-tal, när inkompetenta chefer, struliga bestämmelser, kroniska överläggningsproblem och otympliga arbetssätt var minst lika vanliga som idag.

Huvudpersonen gör en halvhygglig klinisk karriär och trasslar sig fram i den medicinska forsknings- och undervisningsvärlden men har svårt att få arbetet att gå ihop med familjelivet. Han upplever dryga chefer, forskarmygel och försöker förstå sig på läkemedelsindustrin. Det fordras ingen större skarpsyn för att inse att bokens händelser till delar är självupplevda.

Utöver närmare 700 vetenskapliga artiklar har Rössner skrivit ett 40-tal populärvetenskapliga böcker. Han har medverkat otaliga gånger i media och skrivit mer än tusen populära debattartiklar, kåserier och reflexioner, bl a i Grönköpings Veckoblad. Han har arbetat som ståuppare och har spelat sig själv som hälsoguru i vetenskapsteater på Klara Soppteater. Vårdoffer ska ses som en titt bakom vårdens munskydd och som ett försök att stämma till såväl medkänsla som insikt och skratt.

Vårdoffer- utslagen i sista ronden, 245 sidor

Stephan Rössner

Romanen tillkom i delar redan under 80-talet, när författaren var aktiv som läkare-lärare-forskare. Den är ingalunda självbiografisk, men speglar mycket självupplevt. Och ”utslagen” är även de hudförändringar, som huvudpersonen upptäcker, när han går sin rond för sista gången.

Boken har tillkommit efter diverse förlagsstrul med uteblivna leveranser, polisanmälan för bedrägeri, kronofogde m m. Så- till dess den äntligen kom fram blev det en uppsjö kostnader.

Boken kommer därmed att behöva kosta 240:- inklusive frakt, och 180:- utan. Beställes via stephan@rossner.se Betalning till Swish 0704 150224.

Trevlig läsning önskar författaren!

• Buddhistisk vandringsmeditation förefaller att vara en etablerad behandlingsmetod i många asiatiska länder. En grupp författare från Thailand uppmärksammade att det saknades kunskaper om huruvida sådan meditation kunde hjälpa patienter med hjärtsvikt. De slumpade därför hjärtpatienter till att antingen Buddhistmeditera eller att få ett konventionellt motionsprogram. Hjärtfunktion och livskvalitet jämfördes efter sex veckor, varvid det visade sig att motion var bra men meditation värdelöst. Det förefaller närmast kontraindicerat att bara få gå runt och meditera om man därigenom berövas ett gammaldags hederligt gymprogram!

• På nätet exploderar förstås artiklar om covid-19.  Men många forskare tycks ha väl bråttom och hittills har 85 artiklar dragits tillbaka- ”retracted”. Extra pinsamt blev det förstås när en brittisk MP entusiatiskt prisade en preprint artikel i the Lancet som propagerade för D-vitaminbehandling av covid-19-sjuka och menade att ”findings are incredibly clear”. Sedan ett flertal forskare sågat artikeln, bl a då randomiseringen var felaktig, försvann den från nätet. Pinsamt för forskarna, politikern och tidskriften!

• Att fysisk aktivitet är bra vet alla. Men som vanligt har inte samtliga betingelser utforskats. Hur vandrar man hand i hand med sin partner? I detta arbete täcks en betydande kunskapslucka. 72 par fick vandra ensamma, hand i hand, på slät mark eller i lite svårare terräng. Och ser man på: Det gick långsammare när man vandrade parvis och ännu långsammare om man höll varandra i hand! Och- föga förvånande- gick det långsammare på ”hinderbanan”, särskilt för äldre kvinnor. Forskarna försöker nu bena ut om trivseln av den nedsatta marschtakten vid parvis gång motverkar den högre energiutgift och träningspotential som snabb singelmarsch leder till.

• Det är ju bra att veta vilken elefant man stöter på bl a för att kontrollera hur de rör sig, varifrån de kommer, om de fått ungar och hur de mår. Men hur ska man kunna känna igen en viss elefant i en hjord av många liknande stora djur? Jo- med elefantanpassad face recognition av samma slag som används inom bl a kriminologin för att hitta ansikten. Elefantfoton kan byggas om och med hjälp av AI göras till algoritmer, så att kameran omedelbart kan tala om vilken Jumbo man har framför sig i naturen. Zoologiska trädgårdar världen över har hjälpt till att fota elefanter för att generera databaser, som sedan möjliggör igenkännande av kompisarna på savannen. Det känns betryggade! De flesta safariturister backar nog ändå inför elefanthjorden utan att ta reda på vilket av djuren som leder en förbannad flock.

• Stigmatisering av fetma är ett omdebatterat ämne. Att hävda att individer med fetma är mindre begåvade är förstås oerhört provocerande. Väl medvetna härom körde en grupp engelska forskare IQ-data mot BMI på 6798 vuxna och justerade för en uppsjö confounders: kön, ålder, etnicitet, äktenskap, utbildning, inkomst, kroppskondition, socialt nätverk, stress, rökning, alkohol, droger och mentalsjukdom. Kvar stod entydligt att med högre vikt följde lägre IQ och författarna efterlyser forskning för att förklara detta. Men- detta provocerar och en stor grupp upprörda psykologforskare finner artikeln gravt ovetenskaplig och förnedrande. De menar bl a att BMI är ett dåligt kroppsmått och att IQ är en otillförlitlig metod. Härutöver listar de en rad andra bristfälligheter hos studien och kräver att den dras tillbaka- ”retraction”. Men författarna står på sig och visar steg för steg att slutsatserna vilar på god vetenskap. Om sedan journalister väljer att rubricera detta som att ”feta är dumma” är det en feltolkning, som dessa måste ta ansvar för. Tidskriften har inte dragit tillbaka artikeln.

• Oavbrutet publiceras data om fetmaprevalens i de mest skiftande etniska grupper jorden runt. I t ex Brasilien har man tagit sig för att titta på BMI hos tonåringar i amazonasfolket quilombola. Även i djungeln var mer tid framför datorn förknippad med mer övervikt, men tonåringar som gick i skolan och åt frukost vägde mindre. Confounders är inte rapporterade här. Det hade varit bra…

• När på dagen skall man motionera? På eftermiddagen, sägs det i en undersökning, som dock omgående sågas av kritiker. Ingen korrekt design, små grupper, inga kvinnor. Och hur tidskriften kunde ta in artikeln överhuvudtaget upprör många. Men alla kan trots allt trösta sig med knorren i artikeln: Motion är bra för oss alla, oavsett när den görs, men bara om den verkligen blir av. Det kunde alla hålla med om.

• Man måste beundra kreativiteten hos entomologer. I en undersökning mättes ämnesomsättningen hos myror, som plockats upp från stackar i antingen stads- eller landsmiljö. Mot förmodan hade stadsmyrorna en högre ämnesomsättning, vilket beskrivs som en negativ anpassning till miljön. Det känns trösterikt att veta att en stressig stadsmiljö kan vara skadlig för fler än människor.

• En artikel som visar att man blir fetare av att äta s k ultraprocessed food har lett till intensiv debatt. Man kan ana att snabbmatsindustrin skulle kunna ha synpunkter, även om detta inte framgår tydligt. Studien var synnerligen välkontrollerad och försökspersonerna var inackorderade på ett labb under resans gång. Varje morgon vägdes de och sedan subtraherades den i förväg uppmätta pyjamasvikten från den totala vikten. Kritiker menade att vikten på de använda nattkläderna inte beräknats på rätt sätt och vädrade forskningsfusk. Men dessbättre: Inget fel var begånget och författarna kommer ur pyjamasdebatten med äran i behåll.

• Trust game är ett datorspel, där människors beteende kan mätas vad avser tilltro, handlingskraft och beslutsförmåga. En grupp psykiskt friska individer studerades när de fick spela mätta eller hungriga, och det visade sig att spelresultaten förbättrades efter en energirik dryck. Kvinnor och individer som bedömts som ”snygga” kom dessutom upp i högre spelpoäng efter maten. Så slutsatsen blir: ingen gambling på fastande mage!

• Att vårdpersonal inklusive dietister har en negativ inställning till fetma är väl dokumenterat. Men trots att 147 amerikanska dietister fick se en video, som försökte öka förståelsen för de feta och minska diskrimineringstendensen gav detta dessvärre inget resultat. Stigmattityden sitter uppenbarligen djupt inne även bland dem, som har till yrkesuppgift att vara de överviktiga behjälpliga i deras kamp.

• Gå ut med hunden- även om du inte har någon! har ju varit ett klassiskt råd till överviktiga. Jycken behöver pinka även om det är sådan storm ute, att vanligt folk och ännu mindre överviktiga dristar sig utomhus. Men effekten av detta rimliga råd förefaller aldrig att ha utvärderats ordentligt. Nu startar en ambitiös amerikansk forskargrupp ett projekt, där man sätter aktivitetsmätare på både husse och Karo. Båda vägs både före och efter studien. Uppenbarligen kan välbefinnande mätas hos husse, men det är mer oklart hur motsvarande enkäter kan användas för jyckar.

Närhet till grönområden innebär att gamla kineser är mindre feta. Att mäta BMI på kineser är inte svårt men för att mäta grönska i boendemiljön använder man det märkliga indexet normalized difference vegetation index (NDVI). Dessutom registrerades luftpartikelförekomsten i de aktuella områdena liksom temperatur i en studie. Ju grönare- desto mindre fetma, oberoende av fysisk aktivitet, stillasittande och utomhustemperatur. Med mer luftföroreningar tunnades sambanden ut. Kineserna medger att de saknar förklaring till fynden. De torde de flesta andra också göra!

Japanska forskare konstaterar att konsumtion av soppa innebär mindre risk för fetma. Men vägen dit var lång- av 1873 identifierade sopp-artiklar kunde bara 7 användas i metaanalysen. Mekanismerna framgår inte av abstrakt, men en kaloriutspädningseffekt verkar kanske vara en möjlig förklaring. Men hur kunde det vara att man behövde såga 1866 artiklar för att nå denna slutsats?

En veckas nätskörd ger upphov till en rad retractions. Tidskrifterna är mer eller mindre entusiastiska för sådana retractions, de innebär ju en bakläxa för refereesystemet och är bökigt att hantera när resultaten hamnat i de gigantiska datafilerna. Att lära spanska skolbarn äta nyttigt var felundersökt och resultaten togs tillbaka. Ingen bad om ursäkt.

En sökande journalist hittar en forskare, vars insatser i PubMed m m sammanfattas i 18 ”retractions” och 22 ”corrections”. När bl a 15 överviktiga försökspersoner testade crackers beskrev forskaren ett intag av 383±159 kcal- en omöjlig spridning utöver teoretiskt maximum på 103 kcal. Den grävande journalisten frågar: Knyckte försökspersonerna andras kex?

En grupp forskande kineser har fått sin artikel retracted, när det visade sig att cinnemaaldehyd (kanelmetabolit) inte hade några gynnsamma effekter på inducerad oxidativ stress och cardiomyocyt-skador genom receptor potential av ankyrin 1. Vem förstår någonting?

Att viss hundmat skulle kunna innebära risk för taurin brist har studerats i golden retriever jyckar. Att de – som påstods – skulle kunna utveckla cardiomyopati ifrågasattes dock av den energiska PLOS redaktören. Vem bryr sig? Kennelklubben?

”Dr H:” med en rätt tveksam trovärdhet beskriver den livgivande effekten av ungdomens källa EGA ( = AGE stavat baklänges) på nio feta svårt sjuka COVID-patienter, men ”glömde” att nämna att det är brodern, som säljer soppan. EGA kan vända åldringsprocessen – men bevisen består av en studie på 12 män, som fick betala för soppan och sedan beskrev att de spelade bättre schack.

Danska forskare beskrev resultaten av behandlingsprogram för alkoholister och jämförde resultaten för män och kvinnor. De menade att det gick sämre efter behandling av kvinnor jämfört med män. Felräkning ledde dock till galna slutsatser, och man bad faktiskt om ursäkt. Nu är rutinerna på forskningsenheten omgjorda och gruppen har förhoppningsvis nyktrat till.

Stephan Rössner

Professor Emeritus

Människan är det enda djur som kan skratta och ett gott skratt har påvisbara fysiologiska effekter genom att sänka muskelspänningen, öka syretensionen och ge hjärtat viss träning. Även om forskningen är otillräcklig finns det ändå data som stöder att ett gott skratt har positiva hälsoeffekter, vad avser funktionen när det gäller skelett och muskler, hjärta och kärl,  de endokrinologiska, immunologiska och neurologiska systemen. Man har faktiskt påvisat att skratt kan förbättra kolhydratomsättningen hos personer med typ 2-diabetes, öka leptinkoncentrationen i bröstmjölk och utöva kardioprotektiva effekter. Det är naturligtvis rimligt att tro att skratt, som leder till pulsökning och muskelaktivitet skulle kunna öka energiomsättningen, men detta har inte varit testat intill nu.

För några år sedan presenterade en grupp forskare från Nashville en undersökning som antyder att skratt har påvisbara effekter på energiomsättningen. Forskarna placerade individer par om par i kammare för att mäta energiomsättningen under strikt kontrollerade betingelser och visade omväxlande humoristiska eller tråkiga videosekvenser i 5-10-minutersomgångar. Skrattomfattningen registrerades med mikrofoner och via kalorimetern kunde man  parvis följa förändringen i energiomsättning. När man skrattade i kalorimetern ökade energiomsättningen med 0,19 ± 0,31 kcal/minut över basalomsättningen, vilket var en klart signifikant stegring. Pulsfrekvensen ökade med 2 ± 4 slag per minut och energiutgiften under pågående skratt var positivt korrelerad med hjärtfrekvensen. När författarna extrapolerar dessa resultat till en mera verklighetsanknuten situation konstaterar de att ett äkta skratt förorsakar en 10-20 procents ökning i energiomfattning och puls över vilonivån. Det skulle kunna innebära att 10-15 minuters dagligt skratt kan öka energiutgifterna med 10-40 kalorier om dagen, vilket omräknat till energiutgifter per år skulle motsvara ett årligt vikttapp på 0,5 till 2 kg. Försöksuppläggningen innebar att individerna fördes samman parvis i kalorimetern. Tanken var den, att man skrattar mera och hjärtligare med andra. Skratt kan vara naturligt eller tillgjort, och man kan påvisa, att dessa två typer av skratt engagerar olika neurologiska banor. Ett äkta skratt ger stämbandsvibrationer, medan ett oäkta skratt är mera atonalt, men samtidigt mera bullrande.

Många undersökningar visar just nu på samma princip, nämligen att små energiintag eller energiutgifter över mycket lång tid kan ha påvisbara effekter på kroppsvikten. Våra egna beräkningar av hur mycket energi vi sparar genom att använda mobiltelefon och fjärrkontroller för att reglera garagedörrar, hemelektronik och mobiltelefoner antyder, att under ett helt år kan dessa inbesparade aktiviteter motsvara en fettvävsmängd på ungefär ett halvt kilo (opublicerade data).

Medicinska effekter av humor

Humorn som medicinskt redskap är numera väletablerad. Det finns clowner anställda på barnsjukhus på många håll, även i Sverige. Humorns läkande och välgörande effekter har dokumenterats vetenskapligt i många sammanhang. Det har skapats ett nordiskt medicinskt humorsällskap, och det finns en hel uppsättning av bibliografier om humor under olika premisser: etniska, situationsrelaterade, galghumor osv.

Intressant är alltså att humorforskning, som funnits länge i seriösa former och mest engagerat folklivsforskare och sociologer har tagit steget över till den medicinska världen, där man kunnat påvisa objektivt verifierbara, statistiskt signifikanta hälsobringande effekter. En av de första som bidragit till denna litteratur var den svenske läkaren Lars Ljungdahl, som för många år sedan i en liten artikel visade att patienter med smärtproblematik, som fick ägna sig åt humorupplevelse gemensamt upplevde mindre värk.

I vår tid kan man tycka att det inom sjukvårdsvärlden med dess kroniska krav på återhållsamhet, besparing och effektivitetsökning inte finns särskilt mycket att skratta åt. Men det är tänkbart att ett mera systematiskt utnyttjande av humor i vården skulle kunna vara ett okonventionellt, biverkningsfritt och kostnadseffektivt sätt att minska smärtor, öka välbefinnande och till och med energiförbrukningen. När satsar regionernas på experter på humor i den nya specialitetslistan?

Stephan Rössner