Författare: Ylva Trolle Lagerros

• Forskare i Australien har samkört regional brottslighet med BMI-nivå och konstaterar att i områden med hög brottslighet, framför allt våld, är BMI högre. Som skydd mot oönskad livsstil beskrivs socialt nätverk och fysisk aktivitet. Lever man med en brottslig karriär torde detta innebära en mindre hälsosam livsstil. Författarna går så långt som att mena att brottsförebyggande åtgärder minskar prevalensen av övervikt. Det vore ju en dröm om bovar som får jobb och sociala sammanhang i sina störiga liv dessutom kan bidra till bättre hälsa i närområdet.
• BMI har tjänat forskarna väl för att på ett enkelt, billigt sätt ge en uppfattning om kroppsvikt. Från flera håll vill man nu söka andra vägar att uppskatta hälsoriskerna med övervikt. Att överviktrisk följer en glidande skala är ju väl känt, och de gamla rigida cutoff-gränserna har kanske delvis spelat ut sin roll. Fettdistribution mäts ju ej av BMI men är kopplat till risknivån. Body scanners kan nu blixtsnabbt ge antropometriska data och digitala foton kan mäta kroppssammansättning via en smartphone.
• Emotionella utspel dyker ofta upp i Iitteraturen : “Obesity science has always been a (racist) form of pseudoscience that relies on statistical correlations based on a limited portion of humanity” hävdar en upprörd författare, som menar att BMI-konceptet är baserat på vita individer och helt irrelevant i ett globalt perspektiv.
• Sambandet mellan tarmflora och fetma har sysselsatt forskare i decennier. Några enkla samband och några med kliniska konsekvenser har dessvärre ej kommit fram. Tanken att tidig behandling med antibiotika av barn skulle öka risken för framgen fetma har framförts i olika sammanhang. Minskad förekomst av lactobaciller har beskrivits som en orsak. I en intressant musstudie finner forskare att kombinationen av en högfettkost och antibiotika ökar kroppsvikten genom att utarma intestinalt PPAR-gamma, som reglerar kroppens fettomsättning. Intressant är att agonisten rosiglitazone tycks kunna motverka denna ogynnsamma förändringar av fettmetabolismen.
• Nätet är fullt av retractions, och oftast duckar författarna, svarar ej på mail eller hittar irrelevanta motargument. Intressant är då en artikel i prestigefyllda BMJ, där man påvisade en nedgång i soft drink konsumtionen i UK- till glädje för många. Men i detta fall upptäckte forskarna själva en bugg i systemet, kontaktade omdelbart BMJ, som drog tillbaka både artikeln och en medföljande ledare. Allt med vederbörlig respekt för författarna som förklarade misstaget och gjorde sitt bästa för att rätta till det. Och- ser man på- då blev det inga större förändringar. Men hedervärd var insatsen.
• Många försök har gjorts med rumsinskränkande ballonger i ventrikeln för att skapa fyllnadskänsla med åtföljande minskat födointag. Inget har blivit någon framgång. Nu har en forskargrupp vid Harvard tagit fram en liten kapsel, som vibrerar när den utsätts för saltsyran i ventrikeln. Denna vibration påverkar sträckreceptorerna i slemhinnan med mindre födointag som följd. Kapseln försvinner utan biverkningar efter några dagar. Stort entusiastiskt mediapådrag följde, men det är värt att läsa den bokstavliga slutknorren: Försöken gjordes på grisar. Men fortsättning följer säkert, även om en vibratorkapsel per måltid kanske inte verkar någon ekonomiskt framgångsrik väg. Men farmaka är ju inte heller billiga- än så länge…
• 10.000 ”retractions” rapporteras för 2023. Värst utsatt var nog Wileys förlag, som av kommersiella skäl köpte in det egyptiska förlaget Hindawi och till sin fasa fanns massivt forskningsfusk – “incoherent, meaningless, and/or irrelevant content.” Det har kostat förlaget över 40 miljoner dollar att avveckla denna verksamhet. Men även forskare med hög profil har ertappats med fusk. Presidenten för Stanford university avgick, sedan man påtalat betydande oegentligheter. Och i nutritionsforskningen har ett antal industrianställda spökskrivare avslöjats.
• Fascinationen över udda forskningstemata upphör inte. En grupp kanadensiska fågelentusiaster har studerat hur pilgrimsfalken anpassar uppfödandet av sina ungar, beroende på storleken av kullen och det växande erergibehovet, när ungarna blir alt större. Med kameror och avancerad teknik kan man kartlägga föräldrarnas strategi för att optimera överlevnadsoddsen för avkomman. Med tiden landar föräldrarna födan allt oftare, men för att täcka energibehoven får ungarna dessutom lära sig att äta av en bredare kostrepertoar, när föräldrarna kan jaga flera sorters föda. Det är nog osannolikt att man kan överföra pilgrimsfalkens uppfödningsrutiner till humant ätande, men nog finns det en poäng i att tidigt lära barn att vidga sin kostrepertoar.

• Att veterinärer täljer guld med skalpellen på djursjukhusen är välkänt. Cytostatika och cancerkirurgi, intensivvård och parenteral nutrition är inte bara reserverat för människor numera, utan våra husdjur kan också få ta del av dessa medicinska landvinningar. Nu lanserar det amerikanska företaget Loyal (av alla namn!) med dunder och brak det faktum att FDA godkänt företagets tilltänkta kliniska prövning av ett preparat som förlänger hundens friska liv. Det vore spännande att se om resultaten sedan kan överföras till humanstudier. Sådan herre, sådan hund heter det ju!

• Hur påverkas hunger och födointag, om man får för lite sömn? En forskargrupp jämförde en 8-timmars nattsömn med en som kortats till 6 timmar och de fann då att den måttliga reduktionen ändå ledde till mer hungerkänslor och större intag av föda. T o m blodtryck och pulsfrekvens var högre, när sömntiden var förkortad.  Till listan på viktreglerande åtgärder kan man tydligen utöver kost och motion även räkna god sömnhygien.

• Hoarding disorder (HD) räknas som oförmåga att göra sig av med saker och att hamstra (hoard) in absurdum. HD- individer har oftare viktproblem, dålig hygien och är såväl mer impulsiva som olycksfallsbenägna. HD-individer har så bråttom att de inte använder köksutrustning för riktig matlagning eller sitter ordentligt till bords. Träning i stresshantering kan vara ett sätt att få bättre kontroll över det patologiska hamstrandet och på sikt även på kroppsvikten.

• En 31 år gammal sportbil har charm och vintagekaraktär, men amerikanska obesitaskirurger blir upprörda, när de vid en jämförelse konstaterar att amerikanska guidelines är lika gamla och lika lite uppdaterade som bilen. Begränsningar, beroende på gamla uppfattningar om dåtida metoder, är ej längre relevanta med modern titthålskirurgi och säkrare ingrepp. Det har blivit närmast oetiskt att undanhålla individer med grav obesitas från operation, men bl a försäkringsbolagen har hållit emot för att slippa kostnader. Liksom moderna sportbilar är utrustade med högteknologi är dagens bariatriska kirurgi ytterst effektiv. Nya och mera liberala och inkluderade guidelines efterlystes därför!

• Vad har ishockey med hjärnans utveckling på foster att göra? En kanadensisk forskare gör jämförelsen: Precis som hockeylagledaren väljer ut vilken spelare, som skall ha vilken position på banan gör fostret redan i andra trimestern ett urval när hjärncellerna utvecklas. Den bästa cellen blir kvar och utvecklas, den sämre försvinner genom apoptos. Med Abbas låttext: The winner takes it all!

• Svinaktiga kostvanor kan lära människor något om optimalt ätbeteende. Kunskaperna om svinuppfödning är massiva och dieten anpassas för att maximera muskelutveckling snarare än fettaansamling. Svin föredrar en lätt frukost med stor middag, men ger man dem en ”junk diet” minskar de spontant intaget och motverkar på så sätt sin övervikt. Om djuren får en obalanserad kost vad avser essentiella komponenter kan de dock börja överäta. Foder utgör 70% av kostnaden för svinuppfödning, vilket gör det självklart att optimera kosten för önskat resultat. Svin verkar faktiskt vara smartare än människor när det gäller att planera sitt födointag för att undvika obesitas! Man kan tydligen lära sig mycket i stian!

•Ett otal jämförelser har gjorts mellan olika metoder för viktnedgång. Slutsatsen blir i allmänhet att i det långa loppet är det energiunderskottet som avgör resultatet, oavsett metoden. En ny infallsvinkel är dock att undersöka miljöavtrycket av skilda kostformer. Ketodieten och den paleolitiska kosten visar sig då ha mest negativa effekter, en rent vegan kost den minsta och en allmänt blandad (såsom medelhavskost) ha intermediäreffekter. 1/3 av klotets växthuseffekt kommer från livsmedelsproduktion. Biffkött ger ett tio gånger högre miljöavtryck än fågel. Det är uppenbart att en omläggning av globala kostvanor kan få betydande gynnsamma miljöeffekter.

• Ett pikant misstag har uppmärksammats i en tidskrift. Man hade där diskuterat effekten av olika biosensorer för mätning av sportslig aktivitet. I ett stapeldiagram sätts ju ofta spridningsmåttet över stapeln ut som ett vertikalt streck med tvärt avslut. Men i detta kinesiska arbete upptäcktes att man bara klistrat in ett identiskt T för alla spridningsmått. Författarna har inte hört av sig och artikeln är ”retracted”. Gott så!
• Alfia är en produkt som säljs som ett viktreducerande preparat i USA. Viss effekt har noterats, men när FDA analyserar innehållet i kapslarna visar det sig att effekten kan tillskrivas den ingående men ej angiven ingrediensen sibutramin. Det preparatet (Reduktil i Sverige) drogs in på grund av potentiell kardiovaskulära biverkningar, men tycks alltså ha återuppstått som fågeln Fenix. FDA vanar för användning av preparatet och uppmanar förskrivare och brukare att rapportera biverkningar. De biverkningar, som en gång ledde till att preparatet drogs in var dock relativt måttliga och sågs i vissa subgrupper, varför det inte är givet att användare kommer att kunna koppla eventuella biverkningar till Alfia. Paradoxalt nog var viktnedgången med preparatet hygglig.
• Malabsorption av näringsämnen ger förstås energiförluster och därmed potentiell viktnedgång. Att hämma fettnedbrytningen genom lipashämmare har ju varit principen för det sedan länge registrerade läkemedlet Xenical (tetrahydrolipstatin). Preparatet ger vid compliance viktnedgång dels genom att det begränsar fettintaget p gr av risken för steatorré, dels genom energiförluster genom ej resorberat fett. Motsvarande princip har nu identifierats, märkligt nog i vassla från kamelston, som innehåller peptider, som i in vitro försök kan hämma nedbrytningen av stärkelse med c:a 1/3. Det betyder en teoretisk möjlighet att kunna dämpa den postprandiala glukosuppgången in vivo och därmed ett potentiellt hjälpmedel vid diabetesbehandling. Men vägen från kamelerna till diabetesmottagningen torde vara en ökenvandring.
• Biggest loser presenteras i TV gång på gång och stackars gravt överviktiga individer schavotterar i rutan men uppnår i bästa fall en betydande initial viktnedgång till allmän entusiasm. Att återfall kommer är ingen hemlighet. Vid en efterundersökning av 16 individer (initial vikt 149 kg, BMI 50kg/m2), som under programmet gått ner i snitt 58 kg kunde 14 efterundersökas 6 år senare.
  De hade då i snitt återtagit 41 kg av den förlorade vikten. Den uppmätta ämnesomsättningen var fortfarande proportionell mot vikten. Om en bibehållen viktnedgången av 17 kg är en framgång kan sedan diskuteras.
• Överentusiastiska skribenter vädrar morgonluft, när semaglutide och tirzepatide visar förbluffande goda effekter. Semaglutide är redan tillgängligt och Lilly förväntar sig att tirzepatide kan komma att godkännas under 2023. Men år 2035 beräknas hälften av jordens befolkning vara drabbad av övervikt eller fetma med astronomiska vårdkostnader till följd. Man får ändå realistiskt anta, att några, men ingalunda alla, kommer att kunna få ta del av dessa preparats välsignelsebringande effekter.
• Amurtigrar är det ont om, men det är bra att veta var de finns i Ryssland och Kina. Avtryck av tassar i snön kan ju komma från olika djur, så hur vet man när de kommer från tigrar? Genom att ta tassavtryck från 44 tigrar i fångenskap och analysera dem i dator kunde man skapa algoritmiska system som möjliggjorde att effektivt fastställa om spåren i naturen verkligen kom från Amurtigrar. Sånt kan ju vara bra att veta…
• I Floridas Everglades har det hamnat utsläppta burmesiska pytonormar, som kommit att bli ett stort problem. De utgör en invasiv art och är hopplöst svåra att bli av med. De kan väga över 90 kilo (honorna större än hanarna och bli upp till fem meter långa). Att de tar råttor, tvättbjörnar och harar gör väl mindre, men de kan ge sig på alligatorer, lodjur, rävar och rådjur. Fällor måste vara jättestora, giftutläggning drabbar andra djur, men hundar kan sniffa upp pytonormar och används vid skallgång (ordvits!) längs kanalsystemen. All om pytonormar kan man läsa i en monografi på hela 119 sidor. Det är fascinerande vad forskare kan grotta in sig på!
• Det finns alltså inga gränser för vad veterinärer kan ägna sig åt i vetenskaplig iver. Eftersom det är oklart om hästar kan känna igen föremål på fotografier har man bestämt sig för att undersöka just detta. Om Brunte hittade rätt fick han omgående en läckerbit som belöning. Men bara en häst av 27 prickade in det efterfrågade objektet. Således behövs mera forskning eller metodutveckling…

• Forskare upphör ej att intressera sig för hur enskilda födoämnen kan påverka vikt, viktförändring och andra metabola parametrar. Potatisundersökningar gav inget entydigt svar och visa livsmedel är så udda att de marginella effekter de må ha inte kan extrapoleras utanför hembygdens skafferi. En forskargrupp har nu i en metaanalys jämfört avokadoätare med andra- och finner inga skillnader. Slutsats i vanlig ordning: Mer forskning behövs! Varför inte lägga ner? Det är oklart vem som sponsrade undersökningen, men forskargruppen kommer från Brasilien…

• Socker kommer alltid i skottgluggen i nutritionssammanhang- tomma kalorier som bara tillför onödig energi? En internationell grupp har analyserat betydelsen av sockerintag samt särskilt då i sötade drycker för utvecklingen av typ 2 diabetes (T2 DM) och konkluderar att det är energiöverskottet, snarare än just sockret som är problemet. Man anger t o m att sockerintag är svagt kopplat till mindre T2DM risk! Andra långa kolhydratkedjor pekas ut som alternativa förklaringar. I eftertexten anges att författarna ej erhöll något stöd för sitt arbete, men den som sedan lusläser författarlistan konstaterar snart, att flertalet av dem är kopplade till sockerindustrin i Holland och Tyskland. Så frågan kvarstår: Ska studien tas med en nypa salt- eller socker???

•Frågan om humorn hälsoeffekter har diskuterats i många år. Frågan är om ett gott skratt förlänger livet. En grupp japanska forskare har låtit en grupp äldre landsmän med metabolt syndrom genomgå ett 12 veckors yoga-baserat skrattprogram med en väl matchad kontrollgrupp. Vikt, metabola riskfaktorer, livskvalitet, fysisk aktivitet och hälsoupplevelse, optimism och stresskänslighet mättes med etablerade och validerade formulär. Rakugo är en särskild form av humoristisk story-telling och interventionsgruppen fick träffa en professionell rakugotränare vid flera tillfällen för att öva in skratt-talangen. Man fann att skrattgruppen förbättrades signifikant i flertalet av dessa hälsorelaterade variabler.
Det intressanta är att det var skrattandet i sig som hade de hälsobringande effekterna och det fungerade om man skrattade även om detta inte var en konsekvens av humor i framställningen. Det visade sig dessutom att skrattgruppen lyckades etablera flera sociala kontakter under projektets gång. Skratt aktiverar väl definierade områden i hjärnan och det är även möjligt att den muskulatur, som aktiveras under skrattsessionerna får en förbättrad metabol profil. Forskaren konstaterar slutligen att det är svårt att tänka sig en billigare hälsobefrämjande insats!

• I JAMA publiceras en analys av data från samkörning av diverse register, och konklusionen blir att futtiga 10 minuters extra promenad per år skulle spara 110.000 liv i USA. Det låter ju lite för bra för att vara sant, och i en kommentar sliter Peter Attia studien i stycken. Vissa invändningar är klassiska: samband innebär inte kausalitet och data är genomgående skakiga. Fysisk aktivitet registrerades under 7 dagar vid ett enda tillfälle (vad hände före och efter?), och trots alla försök att kontrollera för s k confounders torde de som rör mer på sig vara mer hälsomedvetna än andra. NHANES-data, som analyserna baserar sig på, gäller ofta bara en enda dag, och det är rimligt att anta att mycket förändras över tid. Man konstruerar ett mått tillsammans med ett annat för att skapa ett tredje. Att det är bra att röra på sig är inte ifrågasatt, men omfattningen av dessa effekter kan uppenbarligen ifrågasättas!

• En ny forskningsfront har öppnats: Det publiceras en rad artiklar om stigma, viktproblem kopplat till sexuell läggning. I en undersökning tillfrågades bisexuella, homosexuella, heterosexuella män och kvinnor om sin inställning till individer inför dating eller anställning. Män, vare sig homo- eller heterosexuella hade klart negativa attityder gentemot individer med övervikt, medan detta för lesbiska eller bisexuella kvinnor inte upplevdes som ett problem. Attityderna var mer utpräglade inför en eventuell dating partner än för den hypotetiska frågan om att anställa någon. Om nu detta kan omsättas praktiskt i rådgivning till just dessa grupper återstår att se.

• Alpinister har diskuterat om man på hög höjd har lättare att gå ner i vikt. Man finner t ex att leptinnivåerna ändras i Alperna. Leptin är kopplat till mängden vit fettväv och betaoxidation och skulle kunna spela en roll vid anpassningen till höghöjdsäventyr.
En gång i tiden var högtryckskammaren en kandidat som skulle bota det mesta av anaeroba infektioner och dålig arteriell perfusion. Nu tittar forskare på det omvända om hög höjd och låga syretryck kan ha gynnsamma andra metabola effekter.